ELMEMAN MINNS
Det är inte bara Teleman som minns - Elmeman minns också
Det hände på gamla LM - en bild väcker minnen
Bilden ovan kapade jag ur gårdagens DN-kultur (13/12 –06). Den väcker en hel del minnen som väl kunde platsa bland teleseniorer minns – även om dessa minnen inte föregick i själva ”Verket”...
Som grön Ingenjör passerade jag denna korridor till min första arbetsplats. När jag sen hade följts till lunchen, i "grötslungorna" under ytbehandlingen, var kollegan snabbare än mig så jag blev tvungen att gå ut till entrén och börja om för att hitta tillbaka till korridoren.
Avdelningen hette T4. Där T för transmission och 4a:n angav sofistikeringsgraden. De ”som tänkte” (citat från erfarnare kollega) satt innanför mahognyväggen i egna rum medan vi andra satt vid bänken i labbet som låg bakom den enklare väggen till höger.
Det var där spännande saker hände. Minns ett vandringsvågrör som flög i taket då laboranten fick tag i ändarna med högspänning - exempelvis. Eller den lite undanskymda telefonen som man brukade ringa till flickvännen på när lördagen närmade sig kl 14. Problemet var att man nästan aldrig lyckades peta rätt nr på den där f-b telefonen ända tills vi kom underfund med att han som satt vid närmaste bänk tjyvkopplat petmojen så han kunde störa siffersändningen.
En dag 1956 kom de tre gråhåriga Nobelpristagarna Walter Brattain, John Bardeen och William Shockey som 1947 som uppfunnit transitrorn, på besök i vårt labb. Själva var vi kvar i röråldern och försökte utveckla en rörstyrd telefonväxel. Detta rör som hette "trokotron" var så svindyrt att när vi monterade utrustningen användes en dummy som naturligt nog fick heta "Träkotron"
I korridoren hände också en del saker. En av praktikanterna beställde ett skateboard med de finaste hjul från LME suveräna verkstad, och skejtade i full fart mot dörren vilken förståss just då öppnades av någon från direktionen som låg mittemot på andra sidan marmorhallen.
Efter lusseglöggen på labbet gällde det att lyfta rejält på fötterna ty då hade nån placerat ett labbstativ för telefonstationutrustning alldeles utanför för dörren. Stativets bärande del höll höjden strax över fotknölarna! Såg man ej upp låg man platt - tvärs korridoren.
En av dem som ”tänkte” där bakom mahognyväggen, beställde en dag en switch enligt LME världsberömda ABC-system men råkade skriva fel på en siffra. Han väntade sig prylen i ett litet kuvert men efter längre väntan än han tänkt sig – bankade det en dag på dörren och han öppnade. Utanför i korridoren stod en kille från verkstaden. På en vagn hade han en sån där marmortingest på ett halv ton, med inlagda mässingsbleck och vred likaledes i mässing med vilken man manövrerade underverket. Alldeles korrekt underlag, var en av de äldre ritningarna från LME väldiga ritningsarkiv.
Det var lite mer noga med att komma i tid till jobbet på denna tid. Man skulle stämplat in på klockan i korridoren senast 8:00. Praktikanten han med skatebordet hörde till verkstaden och var därför på jobbet redan kl 7. Strax före kl 8 åkte han ned för att fika. Ett "populärt" trix var då att trycka på källarknappen i hissen så att den nervösa klunga tjänstemän vilka skulle kunnat hinna upp i tid hamnade där nere i stället...
Neve mindes (Lucia -06)
Det är ju fler senITel-medlemmar än Neve som jobbat både i verket och på LM. Minnen från Ericsson-tiden får ni gärna skicka till webmaster så hamnar dom här under "Elmeman minns".