ST från 0 till 90
på 5 minuter

En kortkort och oprecis historik

När AB Stockholmstelefon 1918 skulle säljas till Telegrafverket gjorde en del av personalen verklighet av en önskan att bilda en förening för gemensamma intressen. Efter en del diskussioner kallades den 30 maj 1918 till ett gemensamt sammanträde för manliga och kvinnliga tjänstemän av 1:sta graden, varvid man bl.a. beslöt att bilda ett Tjänstemannasällskap. 121 personer tecknade sig genast som medlemmar.

Namnet, ”Tjänstemannasällskapet ST”, antogs ett par veckor senare och man hade under det första året en rad sammanträden där huvudfrågan gällde medlemmarnas avlönings- och tjänstgöringsförmåner jämte deras placering å ordinarie stat i Kungl. Telegrafverket. Redan den 1 juli 1918 hade arbetet resulterat i att de från Stockholmtelefon kommande tjänstemännens lönevillkor m.m. hade bragts i jämnhöjd med övriga tjänstemäns i Telegrafverket. Därmed var sällskapets kortsiktiga syfte snabbt och effektivt uppnått, och man kunde ta sig an de mera långsiktiga målen (av vilka middagsmålet och vickningen verkar ha varit prioriterade).

Den första styrelsen leddes av Herr L. Lundqvist – pappa till ”Lunkan”, som sedermera blev en av sällskapets förkämpar. 

Gemyt rådde från första början i sällskapet, det var ett arv från Stockholmstelefon, där personalen redan tidigare haft många glada fester.

ST:s första fest ägde rum på Rådhusrestaurangen i januari 1919. Ett par pampuscher förkom vid tillfället, vilket ledde till ett beslut att nya fick köpas för sällskapets medel – dock angavs i protokollet att detta beslut icke fick utgöra prejudikat i liknande fall framöver. 

På sommaren hölls två möten, det senare en avskedssammankomst på direktör Wincrantz sommarhem Ängsvik på Ingarö – det är därifrån vår film ”Där trötta nerver finna ro” stammar, dock filmad vid ett tidigare tillfälle med semestrande telefonissor i bild. Direktör Wincrantz i Stockholmstelefon hade redan tidigare av Sällskapet erhållit ett cigarretui och   ett hedersledamotskap.

Året därpå, 1920, festade man på Gillet. Ett förslag att vid mötet få en redogörelse för Telegrafverkets organisation röstades brutalt ner. I stället godkändes förslaget att anslå 500 kr av sällskapets medel till årsfesten, vilken kom att präglas av synnerligen god stämning. 1920 var också medlemsantalet som störst – 231 personer.

Och så där har det fortsatt, kan man väl lite förenklat säga. I 90 år!

Gillet var hemvist för en rad fester och i början ingick även cabaret-föreställningar i programmet. År 1927 gjordes ett sista krampaktigt försök med en ”enaktare”, men sedan har medlemmarna mest fått roa sig själva. (Dock såg man ”Blomman från Hawaii” på Odéon-teatern mellan årsmötet och middagen år 1932).

1926 föreslogs bildandet av en ST:s rekreationsfond för att sällskapets medel skulle kunna gå till något mera värdigt än endast nöje. Skrivelsen föranledde dock ingen åtgärd och allt går fortfarande mest i nöjets tecken.

Men allvarstider stundade. 1939 blev ett planerat årsmöte med kräftskiva inställt och 1940 placerades hälften av sällskapets disponibla medel i det då aktuella försvarslånet.

Restaurant Metropol (numera Hard Rock Café) var ett stamlokus i många år. 25-årsjubiléet hölls dock på Sportpalatsets festvåning. Bland mycken statistik redovisades att sällskapet dittills haft 37 sammanträden. En redovisning över antalet kupletter, verser, tal etc. som framförts vid sammanträdena hade varit på sin plats, men materialet ansågs alltför rikhaltigt och varierande för att kunna sammanställas i någon form av statistik.

Från 1950 började det bli vanligt att hålla årsmötena på Ericssons eller Televerkets domäner, måhända beroende på att sällskapets ekonomi var aningen ansträngd. Kanhända av samma anledning uttryckte f. ordf. Georg Olsson vid 40-årsfesten 1958 sin stora tillfredsställelse med den goda maten - däremot efterlyste han rymligare brännvinsmått och ansåg därför middagen på den punkten totalt misslyckad. (Men det blev Jansson med tillbehör som vickning så Olsson blev nog nöjd).

1960 hölls mötet i Münchenbryggeriet, och ölen lär ha flödat. Ett par ingenjörer kände sig inlåsta när de skulle gå ut genom järngrindarna till området och måste sitta och vänta på trappan tills en dam hjälpte dem ut. Grinden var nämligen olåst men gick inte åt det håll de hade tänkt sig, utan åt det andra.

Skioptikonbilder, musik på bl. a. dragspel och såg (!) samt även filmvisning finns redovisad från mötena. Liksom förstås intressanta föredrag. Buss- och båtfärder finns också dokumenterade. Medelåldern i sällskapet redovisas också då och då; den tycks alltid ha varit nära pensionsåldern. Utlottning av Diavox-telefoner förekom runt 1980 – de var då state of the art.

1981 beslöt man att medlem som inte bevistat årsmöte de senaste 10 åren skulle anmodas utträda ur sällskapet. Det verkar dock inte som om beslutet bekräftades vid nästa årsmöte

1982 hördes Bertil Uddstens violin för första gången vid ST-mötet, och två år senare var hans tvillingdöttrar med och sjöng också. 1988 fick Bertil Uddsten spela första fiolen igen, då blev han ordförande i ST. Och 1989 nämns vårt husband Rolf och Rune första gången i hävderna.

Mötesförhandlingarna vid 75-årsjubiléet 1993 inkluderade en djuplodande diskussion om eventuella stadgeändringar. Så småningom rådde dock stor enighet kring maximen "intet må ändras". Ändrade stadgar ansågs kunna medföra en förflackning av de traditionstyngda och därmed lättsamma umgängesformerna.

Detta hindrade dock inte en modernisering såtillvida att ST:s hemsida togs i bruk några år senare. Dessutom väcktes en gammal tradition till liv i form av höstliga kräftskivor, icke sällan avnjutna i Brännvinskungens sal på Långholmen.

1995 kunde det fastslås att Sällskapets namn, ST, borde uttydas Som Tidigare (eftersom intet må ändras). Sällskapets vision och affärsidé klarlades också i dokument som i vederbörlig ordning blivit godkända (och arkiverade).

Vid mötet 1996 överlämnade Eric ”Lunkan” Lundqvists redovisning av föreningens tillkomst och barnaår, ”Om jag inte minns fel” (finns förstås på hemsidan). Det blev hans sista möte i ST; han deltog som pojke även i det första mötet 1918 (satt då vid pianot, engagerad av sin fader ordföranden).

Vid 80-årsfesten som hölls på Telemuseum (det fanns ett sådant på den tiden) premiärvisades videoversionen av sällskapets ovan nämnda filminventarium, inspelat 1915. Och musiken flödade.

Vid senare tiders kräftskivor har utvecklats en tradition av historieberättande som även ibland fått tävlingsform, med bubblande fina priser från okända välgörare till vinnaren. Utom tävlan ingår sedan många år såväl vid årsmöten som kräftskivor också historien om Timbuktu-poesin, mestadels framförd av herr Dahlin.

Redan 1926 insatte sällskapet mot revers 3000:- kr i Allm. Telefonaktiebolaget L M Ericsson. Sällskapet har även i modern tid satsat delar av sitt kapital i aktieposter hos TeliaSonera och Ericsson, och förväntar sig därför en positiv börs- och affärsutveckling för moderföretagen och en lysande framtid för ST. Ja må vi leva uti hundrade år!