Tjänstemannasällskapet ST - dess
tidigare historiaTjänstemannasällskapet ST - dess
tidigare historia
Styrelse Stadgar Vision Historik
"LUNKAN" OM ST:s TILLKOMST
Eric "Lunkan" Lundqvist fick av 1995 års årsmöte i uppdrag att skriva ner sina minnen från ST:s tidigare historia. Resultatet redovisades inför 1996 års möte och nu finns redogörelsen tillgänglig även här
Många gånger har följande frågor ställts till mig -Vad betyder"ST"? Varför bildades "ST"? och slutligen hur hade man tänkt sig fort- levnaden?
Dessa frågor kommer mig att tänka så mycket på min far Leonard Lundqvist och mina upplevelser av "ST".
Min far var född i Nyköping och arbetade på farfars snickerifabrik men då han fick veta att man börjat med något som kallades telefoni blev han så intresserad att han gick till Stockholm och sökte plats hos H T Cedergren. Han blev anställd vid Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (SAT) där han avancerade som stationselektriker.
Under arbetet uppfann han handmikrotelefonen som L M Ericsson omedelbart började tillverka efter originalet som finns bevarat på Telemuseum. Han blev sedermera Stationsföreståndare för SAT:s telefonstationer. När detta bolag 1918 skulle säljas var han första gradens tjänsteman tillika med alla telefonistföreståndarinnor, så man kan förstå hans stora intresse för bildandet av ett Tjänstemannasällskap, som kunde ta hand om de krångliga avlöningproblemen. Nu kommer några historiska fakta om telefonins utveckling.
De första telefonledningarna i Stockholm drogs mellan juvelerare H T Cedergrens affär och hans bostad på Drottninggatan. Lars Magnus Ericsson började tillverka telefonmateriel vid sidan av tillverkningen av telegrafapparater. Bell Telephone Company började install- era telefonväxlar och skaffa sig abonnenter. Allt detta inträffade kring 1880.
Nu tyckte H T Cedergren att Bell Telefon var alldeles för dyra varför han utfärdade en inbjudan till bildandet av Stockholms Allmänna Telefonbolag (SAT) för att uppehålla telefonförbindelser inom Stockholm med omnejd. Samtidigt kom han till en överenskommelse att L M Ericsson skulle leverera alla sina telefonapparater till billigaste priser enbart till SAT. Detta resulterade i att SAT fick en aktiemajoritet i Bell Telefon 1888.
År 1903 började det brinna i världens största telefonstation under det så bekanta Telefontornet. Min far som hade varit med att bygga stationen på 1880-talet var naturligtvis där tillsammans med flertal intresserade inom SAT. Den natten föddes jag!
Utvecklingen inom såväl SAT som Bell Telefon gick så fort så man ansåg det lämpligast att överföra telefonverksamheten till ett gemensamt bolag nämligen Aktiebolaget Stockholmstelefon, ("ST"). Detta skedde år 1908.
År 1909 dog H T Cedergren och efterlämnade en del med varandra inflätade företag t ex i första hand kvarlevorna av SAT, Bell, Svensk-Dansk-Ryska, Ericsson Mexico, LME, m fl.
Mot slutet av första världskriget, 1918, var det lämpligt att genomföra den så länge förberedda omorganisationen som kallade "Pool Of Interest" Å ena sidan stod Kungliga Telegrafverket och på den andra ST och LME. Nu blev det rörelse under det gamla telefontornet på Malmskillnadsgatan. Stockholms Telefon "ST" skulle säljas till Telegrafverket och bli förstatligat. Statens kaka var liten men säker sa man. Det skulle drabba många som ville arbeta kvar inom den tidigare telefonförvaltningen och som innehade höga befattningar, men saknade den utbildning som statsverket krävde.
Ett flertal första gradens tjänstemän hade länge önskat en sammanslutning som kunde arbeta för gemensamma intressen. Nu blev detta en nödvändighet och den 31 maj 1918 hölls ett gemensamt sammanträde för omnämnda grupp. Vid samma tillfälle antogs preliminära stadgar. Min fader Leonard Lundqvist valdes till ordförande som varande en av entusiasterna för bildandet av denna sammanslutning men även expert inom föreningslivet. Den 14 juni godkändes styrelsens förslag till föreningens namn - Tjänstemannasällskapet "ST" i vilket kvinnliga och manliga tjänstemän av första graden kunde väljas in som medlemmar.
Nu utsågs en kommitté som förutom inre angelägenheter även skulle behandla frågor rörande medlemmarnas avlönings- och tjänstgörings- förmåner jämte deras placering å ordinarie stat. Sällskapet fick av Kungliga Telegrafstyrelsen uppdraget att för sina medlemmar söka anställning å ordinarie stat i Kungliga Telegrafverket, 1920 års stat. Alla underhandlingar kom till ett gott resultat, mycket tack vare medlemmarnas chef, direktör Wincrantz, inflytande.
Eftersom jag hade slutat realskolan och börjat arbeta på ritkontoret på Malmskillnadsgatan följde jag mycket intresserad med i denna utveckling och jag märkte hur far kämpade för att hålla "ST" med den sällskapliga och kamratliga form den tagit. Man hade genom åren haft många trevliga middagar och kräfthippor med trevliga inslag av med- lemmarna i form av teaterpjäser, sång och musik för att inte tala om dans.
En av de mest omtalade kamratfesterna bland tjänstemännen var den som ägde rum den 27 aug 1910 å Saltsjöbadens Restaurang. Till den hade anmälts 42 damer och 43 herrar. Kallelsen löd i korthet: Avresa från Skeppsholmen med Ångslupen "TELEFON" eller med tåg från Stadsgården, hemresa med tåg kl 1 eller kl 7 den 28 aug. "TELEFON" avgår på obestämd tid mellan kl 1 och 7. (Då fick jag inte vara med pappa!!)
Av detta kan man förstå att det inte var svårt att grunda ett tjänstemannasällskap då det gällde så allvarliga saker som anställningsförflyttningar, löneförmåner m. m. och man hade till sin hjälp dels en underhandlingskommitté som arbetade tillsammans med en festkommitté. Allt detta ordnades den 1 okt 1918.
Den 19 juni 1919 anordnades en sommarfest på Lännersta, mina föräldrars sommarställe. Sällskapets Hedersledamot dir. Wincrantz inbjöd härvid "ST" att taga avsked av Sommarhemmet på Ängsvik. Det blev sedemera en mycket omtyckt kursgård där "ST" höll ett av sina årsmöten på 70-talet.
Det var ett mycket trevligt samarbete mellan personalen på Telegrafverkets stationer med huvudkontor Jakobsbergsgatan och f d AB Stockholms Telefonkontor under Telefontornet på Malmskillnadsgatan.
Min far som var ordförande och samtidigt hade hand om samtliga AB Stockholms Telefons stationer for som en skottspole från station till station, urbant och interurbant eller Riks som det kallades, allt under samma tak skulle man kunna säga - den nya stationen Norra Vasa.
Men där sa han till mig " Du min pojk nu får du ta hand om automatiken - jag tar hand om mina telefonister". Och så blev det. Inte att förvåna sig över att man tyckte att de trevliga telegrafverkarna kunde vara med i "ST". Vi hade ju numera samma arbetsfält och det var ett klokt beslut för "ST"s fortlevnad.
När "ST" grundades var medlemsantalet 121 men antalet ökades till 231 år 1920. Snart hade många fått sina avtal klara och kamratkretsen sjönk år 1925 till 112, trots tillkomsten av telegrafverkarna. Med tanke på "Pool of Interest" införlivades även första klassens tjänstemän inom LME och Kabelverken varför medlemsantalet ökade några år, men det började sedan åter dala på grund av naturlig avgång. 1947 var antalet endast 75. En ny och aktivare styrelse tillsattes och sakteliga ökade medlemsantalet till 100 vid 50-års jubileet 1968.
En ny sällskapsförening hade kommit till, nämligen Sällskapet LME där alla LM-are kunde bli medlemmar och som ordnade många festligheter bland annat gåsmiddagar, vår- eller höstfester etc. som blev livligt besökta på grund av föreningens stora medlemsantal. Slutligen blev deltagandet så stort att Sällskapet LME inte kunde få tillräckligt stora lokaler då inte ens Skansens Högloft hade tillräckligt med utrymme. Någon gång på 80-talet slutade det sällskapet sin verksamhet.
Detta blev en varning för "ST"s styrelse som i tid anade vad som skulle kunna hända och beslöt att man skulle fortsätta med ett maximalt medlemsantal på ca 100 personer och göra det till ett illustert sällskap som inte heller skulle på något sätt förändra sällskapets stadgar från 1918.
Det har varit ett nöje att skriva ned dessa ihågkomster från eget minne av de dagar jag fick uppleva genom min far av tillkomsten av Sällskapet "ST", att få spela som ensampianist på ett par av "ST"s första årsmiddagar "An den Schönen blauen.." och att ackompanjera dåvarande sekreterare Hagmans utmärkta musik spelad på en såg från ett rum till ett annat på Hotel Kronprinsen över en telefonledning. Sällskapet hade placerat sig vid kaffeborden i det andra rummet och lyssnade med häpnad på den därstädes förstärkta musiken. Jag var ingen första gradens tjänsteman då utan fick gå hem med ett gage, jag tror på hela 10 kr.
Efter 21 års vistelse i utlandet för LME hade jag blivit första gradens tjänsteman och upptogs av Sällskapet år 1949. År 1958 blev jag "ST"s sekreterare som jag var i 11 år och därefter ordförande i 8 år.
År 1977 fick jag äran att bli Sällskapets Hedersledamot.
LÄNGE LEVE "ST"
Stockholm mars 1996
Sidan senast uppfräschad 1998-01-27