senITel

Våra senITel-dagar 2020

Referat från 2019 hittar du här -
 ännu äldre kan du ta dig till längst ner på sidan.

• Först en tabell över vad vi tror att vi ska göra framöver på våra torsdagsmöten. (Redan genomförda torsdagar kan ligga kvar i grå färg)
• Därefter följer korta referat från respektive torsdag om hur det blev.
• Vi har våra möten  på Tellus Fritidscenter i hörnan Hornsgatan-Lignagatan, nära Hornstull (T-bana el. buss 4).
  De som vill startar med fika (förslagsvis kl 10) och  fortsätter kl 10.30  i klubbrum 4 för dagens andliga spis.
• Vad vår Göteborgs-avdelning har för sig på torsdagar kan du se här.

Här nedan följer referat från årets avverkade torsdagsövningar. Länkar till tidigare års mötesreferat finns längst ner

2020-03-12
En gles skara ställde upp denna torsdag, delvis pga resor, delvis pga förkylning, delvis kanske pga risken för Corona-smitta.
Resonemanget leddet till att vi skjuter på våra inbokade föredragshållare tills krisen är över. Tanken var att vi ändå skulle ha träffar för de som vill komma de närmaste torsdagarna. Men det visade sig senare på dagen att Tellus stänger sin uthyrningsverksamhet tills vidare pga Corona-smittan, så vi i senITel får försöka hitta på något annat att roa oss med några torsdagar framåt - hur länge vet förstås ännu ingen.

2020-03-05

Efter att ha begrundat begreppet POD (program on demand) ägnade vi en bra stund åt att försöka få reda på vad vår Raspberry-dator ansåg att temperaturen i rummet var (se tidigare referat i ämnet). Det vill säga Christer Nerving gjorde tappra försök och uppvisade imponerande kunskaper i DOS-hantering. Det hade visat sig att det program vi ville använda var för omodernt för Raspberry Pi 4 och därför körde vi det nu på en Raspberrry pi 3. Och då gick det minsann att komma en bit längre på vägen mot målet. Men inte ända fram, dessvärre.  Fortsättning följer troligen.
     Sedan tittade vi på ett par filmer från Internetstiftelsen (Spårad – en youtubeserie om personlig interitet på internet)  om hur man kan skydda sig från intrång när man har en smartphone. Ett sätt är att ha en phone som inte är så smart. Men annars gäller det att inte ge olika appar onödiga rättigheter som ger  tillgång till ens data. Det går att ställa in för varje enskild app. Problemet kan dock vara att man måste tränga in i villkoren för appen, som ofta är tämligen ogenomträngliga. Man kan stänga möjligheten till gps-spårning, men det går alltid att spåra ip-numret till den region man befinner sig i. Man bör heller inte medge delning till andra..
     Exempel gavs i programmen om hur en app som visar var man kör sin joggingrunda kunde avslöja var i den amerikanska ödemarken en militärbas fanns förlagd  - det gäller att tänka efter vilka rättigheter man ger sina appar.
     Bilder som laddas upp till en server kan i värsta fall missbrukas. Så länge de bara sparas lokalt i datorn/telefonen är det riskfritt. Man kan kolla: om man ställer in på flygplansläge och det ändå funkar att redigera bild så ligger den lokalt, om inte ligger den på servern.
Särskilt viktigt är det att inte ge appar tillgång till ens kontaktllista.
Det finns fler filmsnuttar i den här serien som vi nog kan titta på vid senare tillfälle.

2020-02-27

Vi hade storfrämmat den här torsdagen. Olof Lundberg befann sig i Sverige och besökte senITel. Han gav oss många återblickar från sin tid i Televerket, som han menade var en bra skola för en praktiktjänstgörande radiointresserad yngling i Göteborg, som lyssnade på signalerna från den första Sputnik-satelliten, avslöjade fake news genom att jämföra nyheterna på kortvåg från olika parter i Suez-krisen.
     Praktiken gjorde han på Råö och på Televerkets Radiobyrå, där han trivdes så bra att Chalmers fick vara. Som ung ingenjör fick han förmånen att jobba med ny teknik – som de äldre i gården kanske inte hade lust att lära sig.  Olof såg att det fanns mycket att göra bättre, t ex för att öka säkerheten till sjöss. De nödsändare som då fanns i livbåtar krävde både någon som höll antennen i luften (med hjälp av en drake), en som trampade generatorn plus en som nycklade morsetecken. Den nya tekniken öppnade här för väsentliga förändringar och ledde till utvecklingen av Maritex på 60-talet. Maritex möjliggjorde säker telexkontakt med fartyg via kortvåg.
     I mitten av 70-talet kom Olof till Stockholm och fick sitt arbetsfält vidgat till alla möjliga sorters radio, även satellitrelaterad. Han kom också i kontakt med den centrala byråkratin i företaget -  kriarättning av promemorior. En sund skepsis mot konsulter utvecklade han också.
     ESA bildades på 60-talet bl a för att motverka USA:s intentioner att ha monopol på rymdområdet och för att reglera – och tjäna pengar på – de nya marknaderna. Efter mycket konfererande skapades Inmarsat med uppgift att ansvarara för kommunikation med t.ex. telefoner via satellit till i huvudsak fartyg. Olof utsågs till Inmarsats första chef, och eftersom huvudkontoret fanns i London så blev det flytt av. Rekryteringen av goda medarbetare gick lätt och kontoret blev en populär och trivsam arbetsplats. Men liksom tidigare fanns det i omvärlden en hel del motstånd mot nymodigheter. T ex var det svårt att få gehör för behovet av europeisk roaming för mobil telefoni.
     Automatiserade navigeringsvarningar via satellit var en teknik som kom Inmarsat att beröra även landmobil kommunikation. Och även flygets kommunikationer kunder förbättras med ny teknik. 1990 nådde man till avtal på flygområdet, men det krävde en seg kamp mot ´konservativa krafter.
     Vi hade roligt, var rätt unika, och framgångsrika, konstaterade Olof om Inmarsat. Men den sanna pionjärandan ersattes kanske successivt i viss mån av sökande efter trygghet. Och det gick att förutse vad som komma skulle. Låt oss ändra kurs medan vi ännu har styrfart, blev linjen.
     Satelliterna blev fler och fler, Iridiumsystemet kom. Terminalerna blev mindre. Och mobilsuccën på 90-talet var ett faktum. Inom inmarsat fanns idéer om ett stort satellitsystem, men motståndet var stort. GPS gav nya möjligheter, men styrdes först av USA:s försvarsmakt, som inte medgav exakt positionering. Genom att lägga till fasta referenspunkter på marken ökade Inmarsat säkerheten.
     I stället för ett globalt system ledde olika affärsintressen till flera regionala system, som det europeiska Galileo för satellitnavigering. Och nu finns många tankar om satelliter i mängd, för bredbandig internettrafik, t ex OneWeb. Tekniken finns, men finns behoven?  
     Olof stannade som chef för Inmarsat i 16 år, för att sedan leda ICO Global Communications och Globalstar.

Innan vi skildes konstaterade vi också att årsmötet kunnat avslutas tämligen planenligt och att det nu är dags att betala in medlemsavgiften, oförändrat 100 kr.

2020-02-20

Vi noterade först att årsmötet nu var på sluttampen och att vi trots förlängning inte lyckats hitta någon tredje person villig att agera som valberedare. Sannolikt kommer därför mötet att nu avslutas med ett mandat till nya valberedningen att om möjligt inför nästa årsmöte ansluta en tredje person i valberedningen.  I övrigt har mötet förlupit utan problem.

Inget ämne var aviserat till denna torsdag, men vi fick en lägesrapport från vårt Raspberry-projekt. Christer Nerving berättade att han lagt ner åtskillig tid och omsorg på att få igång den termometer som  vår Raspberry Pi  skulle fungera som tillsammans med en elektronisk temperaturgivare.  Han hade kommit något närmare en lösning, genom studium i böcker, letande på nätet och hämtning av filer. Han jämförde med montering av en IKEA-möbel, där det gäller att montera alla delar rätt, med rätt skruvar. På bilden pillar Christer i hallonlådan med de små anslutningssladdarna som måste kopplas rätt och fås att sitta fast.

Christer visade hur han kunde nå en sorts kontakt med temperaturgivaren när han anslöt den till Raspberryn. För att få den att lämna ifrån sig besked om temperaturen krävdes dock ytterligare filer och programkompletteringar, som gått att hämta, men kanske inte i rätt version.  De lösningar han hittat på nätet hade inte lett honom ända fram. En tillämpning med samma temperaturgivare i en yoghurtmaskin verkade lovande, men i vår tillämpning funkade det inte. För att lyckas måste datorn kunna sända en korrekt begäran till givaren, ställa om datakanalen från sändning till mottagning och tolka det meddelande som kommer från givaren (sänds med 16 kbps).

En idé var nu att söka bland projekt som genomförts av kvalificerade användare, t ex på KTH eller KI. Det finns t ex på www.kib.ki.se  flera tusen träffar när man söker på raspberry pi och där finns nog även projekt som inkluderar vår temperaturgivare.  

Vi kunde nog lite till mans konstatera att det är rätt så komplicerat att åstadkomma något med vår Raspberry (utöver att surfa och så), trots att läroböckerna var skrivna för barn och unga (eller kanske just därför). Vi var också imponerade av Christers ambitiösa ansatser och hans DOS-kunnighet. Det finns anledning att återkomma till projektet framöver. Till dess får vi leva i ovisshet om hur varmt det är i rummet.

Vi hade fått återbud från vår tänkta gäst pga sjukdom. Hon återkommer en senare torsdag. Men vi fick oss ändå en intressant förmiddag, mycket tack vare Johans m fl inblick i kryptering. Ämnet var aktuellt genom veckans avslöjande av "århundradets informationskupp". Det handlar  enligt Ny Teknik om att CIA och kodknäckarbyrån NSA från 1970 och ända in på 2000-talet har kunnat spionera på utländska regeringar. Detta genom att i största hemlighet ha kontrollen över en krypteringsapparat , C-36 (bilden), som de utländska regeringarna köpt in från schweiziska Crypto AG.
     Bakom krypteringsapparaten står en svensk, Boris Hagelin, som blev mångmiljonär tack vare sin uppfinning, som såldes till 120 länder och ansågs vara extremt säker. En klar fjäder i hatten för svensk kryptohistoria, omskriven i flera böcker. Maskinen utvecklades efter första världskriget på företaget Kryptoteknik där Hagelin var chef.
     Krypteringen förbättrades på 30-talet genom att kombinera utrustningen med teknik från en bussbiljettmaskin. Den var en helt mekanisk och lätttransporterad, icke strömkrävande och fungerade som en pseudoslumptalsgenerator. Ett komplicerat system med hjul och linjaler som krävde en pillig inställning gjorde kodningen mycket säker och med en nyckel som ändrades varje dag gick det bra för den behöriga mottagaren att dekryptera meddelandena.
    Maskinen gjorde succé och såldes i massor till bl a USA och Storbritannien. Men inte till Ryssland och Kina. 1940 tog sig Hagelin från  Schweiz  via Italien till USA: Med sig hade han en bag med delarna till sin kryptomaskin. Efter kriget återvände han till Schweiz.
     Under det kalla krigets år hade de hemliga ägarna, genom sitt inflytande i företaget Crypto AG möjlighet att avkoda information från många länders hemliga underrättelser. De som använde krypteringsmaskinen var omedvetna om att det fanns en "hemlig bakdörr" som kunde slussa data till oönskade mottagare.
     Vi erinrade oss historien om krypteringsmaskinen Enigma som bl a användes av tyskarna under andra världskriget, och vars kod  knäcktes av engelsmännen. Samt en svensk bragd:  tyskarna skickade sin information från Norge via en svensk telekabel vilket gjorde det möjligt för svensk underrättelsetjänst att avlyssna trafiken och  tack vare matematikern Arne Beurling att knäcka den kod tyskarna använde.
     Numera gäller förstås andra metoder för kryptering, med datorerna kom ökade möjligheter. De mekaniska lösningarna är passé. Och avslöjandet av århundradets informationskupp är måhända också passé - enligt vissa källor kom information om "signalspanarnas" inflytande i Crypto AG ut redan för flera decennier sedan, men verkar ha blivit "bortglömd".  Och i dag verkar det som om Google vet allt om alla.

Lokalen för våra torsdagsmöten var denna gång i minsta laget. Rekordmånga hade kommit för att ta del av NMT-systemets historia och fira dess 50 år. Fyra veteraner förmedlade varsin bit av dagens ämne

     Först ut var Thomas Haug, som påminde om att förutsättningarna var andra för 50 år sedan. Man såg inte mobiltelefonins potential och många ansåg att man redan satt på bra tekniska, elektromekaniska lösningar.  Han hörde dock till dem som insåg att det krävdes radikalt ny teknik och att datorstyrning var en förutsättning.
    Avancerade krav ställdes av den grupp som tillsattes på svenskt initiativ vid det nordiska telekom-mötet i Kabelvåg  1969 – automatisk flyttning mellan basstationer, integration med telefonnätet, särskild nummerserie … Systemet skulle hitta rätt på adresstelefonen, hur det nu skulle gå till – Japan och USA hade inte lyckats med detta. Det skulle krävas kraftfulla datorer. Och telefonerna skulle vara kundägda och konkurrensutsatta – inte så självklart i Televerkets Sverige.
     I samspel med ett tiotal telefonleverantörer växte en bra specifikation fram . Och 1982 kom NMT igång i Norden.

     Henrik Rosenlund gav oss sedan en teknisk resumé av NMT-tekniken. Att det var en avancerad teknik var uppenbart, men en redovisning här skulle kräva en betydligt mer teknikkunnig referent. Den var avancerad även för de som skulle leverera mobiltelefonerna, de ansåg det omöjligt att inkludera duplexfilter och mikrodator, så Televerket fick visa dem att det faktiskt gick.
     Vi fick också en inblick i signalsystem och procedurer för ”hand-over” mellan basstationer, även till sådana i grannländerna. Och hur storstadsproblem löstes med nya former av smallcell-teknik. Hög spärr var också ett storstadsfenomen, trafiken var intensiv hela dagarna.

    
Bo Magnusson var näst i talarlistan och han målade upp utvecklingen i stort och framhöll att NMT blev tekniken som gjorde om behov till efterfrågan hos våra kunder. Behovet var stort och NMT gjorde det ekonomiskt rimligt att efterfråga den teknik som kunde tillgodose behoven. Statistiken talar sitt tydliga språk: MTA hade ett hundratal kunder, MTB ett tusental, MTD ca 20 000 och NMT så småningom en miljon kunder. Forskning, utveckling och kommersialisering gjorde ett latent behov till en reell efterfrågan.
     Framgångsfaktorer bakom NMT var en vision med rötter i 40-talet, transistorns tillkomst, vår erfarenhet av de tidiga systemen MTA och MTB, det viktiga mellansteget med MTD och den strategi som valdes  på 60-talet, då man genom en samnordisk satsning skapade en tillräckligt stor marknad för att intressera  tillverkningsindustrin. Och konkurrerande tillverkare marknadsförde tjänsterna åt oss, utan kostnad. Till bilden hör också att Televerket Radio blev en egen affärsenhet med ung och initiativrik personal. När NMT kom igång hade man ett vältrimmat maskineri redan från start.
     Och det nya mobilsystemet sprängde alla prognoser vad gällde utvecklingen.  Televerket Radio gjorde en prognos som pekade på 500 000 kunder, fick bakläxa av direktionen som strök en nolla i prognosen. Men verkligheten blev alltså runt en miljon. Och det blev alltså trångt i nätet, ända tills NMT 900 avlöste NMT450.

     Krister Björnsjö gav oss ytterligare en bit av NMT-historien, den som handlar om frekvenstilldelningen. Lägligt nog hade ett lämpligt frekvensband just släppts fritt för mobiltelefoni med kapacitet på 400 kanaler.  Basstationerna borde kunna nå ca 4 mil, men verkligheten satte gränsen runt 3 mil, så det fick bli lite tätare mellan stationerna.  Hur länge skulle frekvenserna räcka? En fiktiv plan pekade på 10 år, vilket var i minsta laget.  Man fick ta till smallcell-teknik för storstäderna. Och så hade man turen att så småningom kunna låna extrafrekvenser från de band som då förbereddes för kommande GSM-telefoni.
     Vi konstaterade att det som traditionellt varit viktigt för radiokontakt – att nå långt – nu i stället gällde att avgränsa räckvidden till små områden där sändarna fick ligga tätt, men inte störa varandra.
     Avslutningsvis konstaterades att NMT-systemet var unikt i världen när det kom, med nationell spridning, egen nummerserie, egna tariffer och roaming. Världems mest avancerade mobiltelefonisystem på sin tid. NMT fick dessutom stor spridning, vid en tid var antalet kunder i NMT större än alla andra system tillsammans. Värt att fira tyckte vi och fick oss var sin liten skvätt skumpa mitt på torsdagsförmiddagen, jubileet till ära. En i alla avseenden lyckad förmiddag.

Så kunde vi också notera att senITels årsmöte nu öppnats på nätet samt att vi hade en alldeles ny medlem på plats – Bo Sjöberg, som hälsades välkommen

2020-01-30

För dagen var både Pelle och Till frånvarande, men 12 man var närvarande. Dagen ägnades i huvudsak åt att fundera över planerade aktiviteter.
     Johan orienterade om att Telia beslutat att bidragen till Teleseniorernas Förbund år 2020 blir de sista. Man planerar att lägga ned förbundet vid årsmötet 2020. SenITels styrelse är dock inställd på att fortsätta senITel verksamhet utan bidrag. Detta får inverkan på 2021 års budget.
     Johan berättade att Göran Roos gått bort i början av januari. Leif och Johan arbetar på en minnesruna. Mattias erinrade sig att Göran vid sin pensionering festats av med en präktig fest på Östermalmshallen där han var en populär centralfigur.

Diskussion kring kommande aktiviteter gav följande idéer:

• Åke undrade om POD-kunskaper var intressanta längre, men övertygades om att många var så okunniga att en introduktion var välkommen.
• Johan påminde om att NMT-50 blir ett ämne den 6 februari med fyra presentationer av Thomas Haug, Kjell Rosenlund, Bo Magnusson och Krister Björnsjö. Inbjudna är Kjell Markström, Bertil Thorngren och Krister Odmalm. Johan ville föreslå att en liten tidningsartikel görs att exempelvis placera i någon av tidningarna Teknikhistoria eller Företagshistoria.
• Johan lovade att låna en film från Tekniska museet om AXE-introduktion.
• Åke påminde om att data efter döden står på programmet redan.
• Leif väckte frågan att ta upp IT i vården igen. Han tänkte på att utnyttja läkare i andra tidszoner för nattarbete eller vård via nätet som blivit en ekonomifråga. Krister lovade sondera med sin systerdotter Eva Pilsäter Faxner.
• Leif föreslog att vi skulle ta upp senITel–samarbete via elektronisk kommunikation med Göteborg igen.
• Johan påminde om att millennieskiftets problem Y2k varit ute för diskussion efter 20 år. Ylva Hambraeus Björling, som var ansvarig på Telia, kunde kanske ge en minnesbild. Gunnar sade att det finns ett likartat kommande problem år 2038.
• Krister påminde om att SMHI är en stor användare av databehandling Lage Larsson har länge varit en populär föreläsare och torde nu vara pensionär. Johan påpekade att SMHI nyttjar en europeisk organisation ECMWF för väderprognoser på kontinental nivå, ursprungligen initierad inom COST–samarbetet.
• Åke påminde om planerna att besöka en trafikcentral för spårtrafiken i Stockholm.
• Johan hade besökt ett privat telemuseum i Åsättra på norra Ljusterö med fungerande telefonväxlar. Det kan bli en vårutflykt.
• Åke påminde om att Telia har en stor central för nätövervakning i Karlstad. Den skulle kunna bli en heldagsutflykt om den får besökas.

  ---

Nedan kan du klicka dig fram till referaten från tidigare års torsdagsmöten.                                          

Sidan senast reviderad 2020-01-30                                                                                                                                                     Åter till  senITel:s hemsida.