Referat från Senitel-möte den 25 mars 2004 om Digitalkameror.

Föredragshållare: Håkan Mossberg, Kameradoktorn.

Vi ägnade hela 2 timmar för att lyssna på en alldeles utmärkt   genomgång av digital fotografering i allmänhet och digitalkameror i synnerhet. Ibland, i början, var det väl lite svårt att hänga med i alla uttryck, s-RGB, CMYK och allt vad det heter. Men  mycket bra och konkreta råd gavs när det gäller att välja digitalkamera.

Här är  några råd  och upplysningar i korthet.

• Tidigare har man haft föreställningen om att digitalkameror inte kan komma upp i samma bildkvalitet som en bra ”analog” kamera med bra objektiv och bra film. Numera är dock digitalkameror – även dom som inte är så dyra – nästan likvärdiga

• Man ska tänka igenom vad man skall använda kameran till, här är några bedömningsgrunder:
• Vill man ha en liten fickkamera, ”knäpparkamera”, att alltid ha med sig?
• Avancerad och mångsidig med mycket inställningsmöjligheter?
• Oöm och vattentät (skidor och segling)?
• Riktig systemkamera?
• Grundkrav, enligt Håkan
• Optisk sökare ska finnas, inte bara LCD-skärm
• Optisk zoom,  digital zoom saknar värde, görs bättre i datorn
• Uppladdningsbart batteri ska man ha, vanliga batterier kroknar, uppladdningsbara håller 6 a 7 ggr längre
• Ett rejält minneskort, dom som följer med är nästan alltid för små. Välj hellre 2 st 256 Megabyte-kort än 1 st 512 Megabyte-kort. Man kan räkna med att en lagom bra bild (inte den bästa) kräver ca 0,5 Megabyte.
• Erkänt märke, inte för billig (man kan räkna med 1000 kr per megapixel), glöm kameror som kostar 1500 kr
• Lagom upplösning, inte för mycket, inte för litet. 4 megapixels, kanske?

Det finns en tendens till att övervärdera pixelmängden. Objektivkvalitet och kamerans egenskaper när det gäller att skapa bilden från CCD-sensorn – t ex färgbehandlingen – är viktiga. Ögat tolererar mer en inte fullt skarp bild lättare än en bild med fel färger. En digitalkamera klarar underexponering bättre (kan justeras i datorn)  än en analog kamera medan överexponering är riskablare för slutresultatet.

• Minneskort och minnesbehov: Bilder som man tar med normal kvalitet, dvs inte den bästa, ger en jpeg-fil på ca 0,5 MegaByte. Det betyder att man får plats med drygt 200 bilder på ett 128 MB-kort. Bildstorleken varierar något när man lagrar i jpeg-formatet, beroende på att komprimeringsgraden beror på motivet. Ett motiv med stora ytor i samma färg, kan komprimeras hårdare än ett motiv med många oregelbundna detaljer.

• Det visar sig att alla beskär sina bilder, när man blir varm i kläderna, dvs man tar bort 20-25 %. Detta innebär att man inte ska välja en kamera med t ex 2 Megapixels, om man tänker förstora till A4, 3 a 4 megapixels ska man nog ha.

• Vanligaste bildformat är jpeg. Det duger gott om man sköter sparandet enligt nästa stycke. Ett spännande format som en del kameror har är RAW där man med mindre belastning av kameran får med ”allt”! Dock måste man komplettera sitt bildbehandlingsprogram för att sedan kunna hantera det i datorn. TIFF-format förekommer också men det belastar kameraprocessorn kraftigt och ger knappast något mervärde.

• När man bildbehandlar, så ska man inte spara bilderna i jpeg i mer än en gång (ofta ger kameran från början en jpeg-fil). Man skall alltid spara ursprungsbilden, åtminstone tills man är säker på att man behandlat den färdigt.

• Numera kan man utnyttja fotolabben för att få fram bra bilder, det är billigare än att köra med egen skrivare. Man kan lämna in sitt kamerakort, eller skicka in bilderna på nätet. OK då, skrivare är ju bra om man inte vill lämna den lilla stugan.

Bläddra gärna i Håkans förnämliga bildspel (det är ca 1.4 Mb) som han skänkte oss. Där kan man få mer nyttig information. Håkan avslutade med att alla är välkomna till Kameradoktorn David Bagares gata 3 för att titta på kameror.

/Kurt och Neve