senITel
Våra senITel-dagar på Tekniska Museet 2006 
Här nedan följer (i omvänd kronologisk ordning) referat från våra torsdagsövningar i Stockholm 2006 - Vad dom haft för sig i vår Göteborgs-avdelning på torsdagar kan du se här.
Den 15 december
var det bara nöjen. Torsdagen
hade bytts mot fredag för att möjliggöra Ålandsresa med Panggillet på torsdagen utan
att missa senITel-mötet.
Det har antagligen aldrig förr varit så festligt, folkligt och fullspikat i lilla
konferensrummet ovanpå Teknorama. Stolarna räckte inte riktigt till. Men det gjorde
glöggen och lussekatterna, liksom de energiförstärkta russinen och mandlarna. Alla fick
kaffe också så småningom. Själva mötet inleddes med unisont avsjungen Hej Tomtegubbar
till exklusivt dragspelsackompanjemang av ordförande Kalle - men försiktigt för att
inte störa den julföreläsning för skolbarn som pågick utanför.
Utöver att äta och dricka pratade tittade vi på lite underliga bilder från
Internet-världen och pratade lite om framtiden - även under vårterminen 2007 får vi
trängas i lilla rummet, men med chans att nyttja stora hörsalen de gånger vi har
externa föredragshållare bokade.
Så önskade vi varandra och Tekniska Museet en God Jul etc och noterade att vi får klara
oss utan torsdagsmöten ända till den 25 januari.
Den 7 december
var var vi åter ute på vift, i Telias paradbutik på Kungsgatan. Där fick vi en hel del nyttig information (plus en påse
med presenter) av Tomas Grill (t h) och John
Karlström (t v), två av Telias ca 420
butikssäljare. Telia har 76 butiker i landet, varav 11 i Stockholm.
I den rollen måste man kunna lite om det mesta i Telia, menade Tomas och John, som dock
visade sig kunna rätt mycket om rätt mycket och gav svar på många frågor runt
produkter, tjänster och priser inom områdena fast och mobil telefoni, Internet, bredband
och digital-TV.
Prisplanerna är många och invecklade - oklart om det är tele- eller elbolagen som
började odla den djungeln. Inte lätt att välja rätt. En sak var dock klar - det är
dyrt att använda mobilen utomlands och det gäller att ställa in den för att nyttja
rätt operatör i det främmande landet (den som har samarbetsavtal med Telia).
Trådlöst Internet med hygglig hastighet kan man få för 545 kr och 89 kr/månad (ett
PCMCIA-kort att sätta i den bärbara), och håller man sig till kvällar, nätter och
helger så surfar man gratis (men desto dyrare dagtid på vardagar). Kan vara ett
alternativ att fundera på.
Digital-TV via ADSL-bredband från 129 kr i månaden är ett alternativ till Comhem (om
man bor nära telestationen), men Telia satsar även på utbyggnad av särskilda datanät
för TV/bredband.
Tack Tomas och John, både för informationen och för presentpåsen (som bl a innehöll
ett kraftfullt armbandsur, nästan gångbart som fotboja).
Den 30 november
besökte vi Ericsson
Experience Center i Kista. Temat var History and General Overview &
Trends. Vår guide, Ronny Bergqvist, inledde
med en expose i ”historiska korridoren” med start 1876, då L M Ericsson
började sin verksamhet. Från den tidiga ”träG-telefonen” (se bilden) guidades
vi via diverse ”högljus” J inom telekomm, såsom 500- och koordinatväljarna, till början av 80-talet
med en av de första mobiltelefonerna. Den var släpbar, vägde cirka 8 kilo och hade nog
jättehög hip-faktor på den tiden.
Väl inne i demo-centret förevisades världens minsta ADSL-router för 12 anslutningar och en kapacitet på 100 MB. Bredband via ADSL utnyttjar vanlig dubbelledare som har sitt ursprung sedan 1890-talet. Vi fick även se hur man via en fast bredbandsförbindelse kan föra över fyra samtidiga TV-kanaler med god bildkvalitet. I demoanläggningen kan man med en Bluetoothmobil styra en dator för att aktivera ett flertal multimediatjänster. Det kanske är vanligt i hemmen om några år.
I 3G kan man förutom videosamtal få access till Internet med en bandbredd på 384 Kbps. Teknikutvecklingen går fort framåt, operatören 3 har lanserat ett instickskort för laptop som ger en bandbredd i deras 3G-nät på 3,6 Mbps. Till våren kommer 7,2 Mbps och om ett år 14,4 Mbps. Ericsson är leverantör av tekniken.
I 3G-nätet har man tilllgång till 13 TV-kanaler. Vi fick se ett prov på utbud och hur man snabbt kan växla mellan de olika kanalerna. Med ”utvidgad” interaktivitet kan man styra när, var och hur man vill se ett visst program. Det kan vara i mobilen, i TV:n hemma eller i valfri TV på annan plats.
Inom en snar framtid ska man kunna etablera kommunikation mellan två mobiler där samtalsformen anpassas efter om enbart röstsamtal är möjligt eller om det går att köra ett videosamtal.
Informationsöverföring i 3G-nät kan ha formen av bild, video, filer eller handskrift. Exempel på det senare var ett interaktivt luffarschack. Med Ronnys goda systemkunskap, och lite fusk, vann han lätt över Johan.
Demonstrationen avslutades med att visa hur man kan beställa Coca Cola i en Internetansluten dryckesautomat. Det misslyckades, vilket väl får ses som tecken på en lyckad demo, där ju inte allt ska fungera.
Den 23 november
fortsatte vi att fördjupa oss i mobiltelefonins historia. Vår värderade medlem Thomas Haug,
IVA-guldmedaljör i NMT 1987, och GSM:s fader (åtminstone en av dem) berättade om hur
det gick till när det begav sig. Det kommer han att göra i senITels och Tekniska
Museets föreläsningsserie "Teleseniorer minns" i nästa vecka, så vi fick en
försmak.
Här ska inte historien återges närmare, men några detaljer
väcker tankar. De höga instanser som tog principbesluten bakom såväl NMT som GSM var
sannolikt inte helt på det klara över vad de beslöt om. Och även om de varit det, så
blev det ändå något annat än man trott. Bara det faktum att det gick att enas om
först ett nordiskt och sedan ett europeiskt digitalt mobilsystem förvånade många
bedömare. Att det sedan blev sådana enorma succéer inte bara i Norden och Europa var
det heller ingen som trodde i förväg - alla prognoser kom snabbt på skam, och
GSM-systemet är i dag spritt i stora delar av världen.
Det kunde ha snubblat på startbrädan - vid demonstrationen av NMT för de nordiska
teleförvaltningscheferna fungerade ingenting (några ambitiösa tekniker hade natten
innan gjort en del förbättringar i sista stund, vilket visade sig ödesdigert). Men
generalerna kände till demonstrationsdjävulens härjningar och gav ändå körorder.
I backspegeln kan man nu konstatera, menade Thomas, att det hade varit riktigt att något
anpassa det fasta nätet efter mobiltelefonins krav och förutsättningar (och inte bara
det omvända), något som dock från början var helt uteslutet - ingen anade att
mobiltelefonin skulle bli annat än en marginell företeelse i jämförelse med
fasttelefonin. För att inte tala om den ännu mer marginella del av det hela som heter
SMS.
Orsakerna till GSM-succén visar Thomas på bilden. Men trots de erfarenheter man nu har
gjorde han bedömningen att nästa mobilgeneration, 3G, inte skulle få samma raketartade
genomslag som GSM och SMS haft (och hittills har han ju rätt), men vem vet.
Ämnet väckte förstås många frågor och kommentarer och det är bara att hoppas på
ett lika intresserat auditorium vid huvudframförandet.
Den 16 november
firade vi Mobilen
50 år genom att besöka den pågående
utställningen med samma namn i Galleri So i Kungsträdgården. Vår unge guide från KTH
gjorde väl ifrån sig, men fick givetvis en del korrigerande påpekanden från det väl
erfarna auditoriet, som varit med när det hände och mindes hur det var. Några
bilder får utgöra veckans referat.
 |
 Till vänster Bamsefar 50-åringen själv av modell MTA, Lauhrén-Berglunds första system med ca 25 abonnenter för 50 år sedan. Ovan några m.e.m. bärbara ätteläggar av "ficktelefonmodell" |
Nedan försöker Johan och Krister hantera
en av dagens många modeller där man - om fingrarna är små och synen skarp kan göra
det mesta - t ex läsa på senITels hemsida. |
|
Den 9 november
hade vi besök från en tidigare Telia-enhet som nu blivit en
av Telias hårdaste konkurrenter: Comhem.
Robert Hellström, som varit med sedan Telia-tiden, under
"hit-och-dit-tiden" innan försäljningen (till amerikanska
riskkapitalister) och som nu svarar för fastighetsägarsektorn inom Comhem, gav oss en
fyllig och intressant bild av sitt företag och dess tjänster.
Just nu inkorporeras UPC i Comhem (vilket vi alla sett på stadens annonspelare). Redan
innan har Comhem 1,8 miljoner hushåll som sina TV-kunder, 400 000 bredbandskunder och 145
000 telefonikunder (varav 70 000 har triple play eller Combo, dvs både TV, bredband
och telefoni från Comhem).
Man startade digitalTV 1998, bredband något senare och telefoni 2002. I dag finns ca 120
TV-kanaler att välja bland och kunderna kan botanisera fritt, kanal för kanal (fast det
blir billigare att köpa i paket).
TV-tittandet förändras nu på många sätt. Sprids till PC och mobil. Blir högupplöst
(HDTV). Och med PVR (Personal Video Recorder) kan man göra paus, repetera och hoppa
framåt i livesändningar (det sistnämnda dock inte längre än till det som sänds just
för ögonblicket) liksom lätt som en plätt programmera inspelningar, även via webben.
On-demand-tjänster blir vanligare liksom interaktiva tjänster (karaoke t ex).
Comhem har ett eget fibernät (som man numera hyr av Banverket) med 10 Gbps kapacitet.
Fiber går man normalt med ut till en kvartersstation och sedan med koaxkabel till tre
hål i väggen hos kunderna. Kapaciteten räcker till bortåt 1000 TV-kanaler, så det är
inga svårigheter att få plats med bredband och telefoni. Men det handlar om stadsnät
och hyreshus i huvudsak. Till villor och i glesbygd blir Comhems offerter oftast för
dyra.
Telefonin är förstås IP, men med garanterad kvalitetsnivå (till skillnad från Skype
på Internet).
På programmet för framtiden står konvergens mobil/fast telefoni så att man kan nyttja
mobilen både hemma och ute till fasttelefonins "hemmataxa". Tjänster som
inkluderar rådgivning, installation m m till "hemmanät" som effektivt kopplar
ihop dator, TV och telefon. Dagens plug and play blir ofta i stället "plug and
pray" - hjälp kan behövas.
Det sistnämnda konfirmerades från auditoriet - bara att ställa in TV:ns kanaler är
för många äldre en alltför hög tröskel pga obefintlig standardisering, pyttesmå
(men många) knappar osv.
Intresset var stort och det var knökfullt i lokalen (delvis också beroende på att vi
resten av året är hänvisade till ett mindre rum, det ordinarie är nu engagerat i
aktiviteten "Julens kemi" på museet. En och annan undrade hur det skulle ha
varit om Telia kunnat behålla kabel-TV-verksamheten. Och hur det egentligen ska gå när
man nu inte har den.
Bilden: Robert kommer från Göteborg, så vi borde kanske ha haft ett blåvitt band
till mikrofonens radiosändare.
Den 2 november
besökte vi Telia i Farsta och fick av Ingrid Bardh på Telia Sverige, Nät och Produktion en
intressant inblick i dagens Telia och speciellt då Telias bredbandsverksamhet.
TeliaSonera omsatte 2005 87,7 miljarder, varav ca 39 i Sverige och sysselsatte drygt 28
000 anställda, varav omkring 10 000 i Sverige. Totalt har koncernen runt 80 miljoner
kunder.
Organisationsplanen för Telia Sverige var givetvis smaskens för oss gamla
centralbyråkrater och väckte många frågor, liksom motsvarande för Nät och
Produktion.
En renodling på tjänstesidan pågår, det har varit allför många varianter tidigare
(över 600), nu siktar man mot ett 40-tal.
Men mest handlade det förstås om bredband. Här några axplock.
I dag bygger Telia bredband för en halv miljard om året, men verksamheten är bara 8 år
gammal. Fart på det hela blev det först sedan man tagit radikala grepp för att kunna ta
emot stora mängder nya kunder med hjälp av automatiserade leveranssystem, som f n
ansluter ca 5000 nya bredbandskunder i veckan. Nu ger också nya automatiska verktyg
information om driftstörningar till kunder som ringer, vilket gör det möjligt att klara
fler kunder utan personalökning. Telia har f n runt 800 000 bredbandskunder, vilket
motsvarar en rätt hög marknadsandel och ökningen är kraftig.
Vid nätproblem är det inte längre nödsamtal som är den kritiska sektorn, utan
internetbankkontakterna. Och när TV via bredband blir vanligt får man räkna med att den
allvarligaste konsekvensen av een driftstörning är att det blir svart i TV-apparaten
(särskilt om det är en fredags- eller lördagskväll). Så driftsäkerheten är viktig.
Virusattacker medförde problem bl a 2003. Numera har systemen förbättrats avsevärt och
Telias eposttjänst ger nu en effektiv spam-gallring (graden går att ställa in om man
loggar in via webmail).
Ingrid avslutade med att ge oss en guidning på
driftövervakningscentralen som har koll på allt vad bredband och IP i Telia-koncernen
heter. Det är där bilden är tagen.
Den 26 oktober
fick vi en "sneak preview" av ett kommande
föredrag i serien Teleseniorer minns. Det var Johan Martin-Löf som testade sitt upplägg av ämnet "Från monopol till konkurrens i Sverige". Församlingen var påtagligt nöjd,
men Johan konstaterade att han måste korta ner det hela lite för att hålla
tidsschemat.
Det hela blev till en intressant exposé över teleutvecklingen sedan telegrafens (ja t o
m Axel Oxenstiernas) dagar, från mångfald i telefonens barndom via faktiskt - men föga
reglerat - monopol under många år och åter till mångfald och konkurrens både vad
gäller tjänster och leverantörer i Telesverige de senaste 25 åren.
Sverige hade över 200 lokala telefonnät på 1800-talet. Flertalet köptes snart upp av
Telegrafverket, men i Stockholm rådde reell konkurrens till 1918 då StockholmsTelefon
upphörde. Därefter rådde ett faktiskt (och länge rätt naturligt) monopol
till omkring 1980 då ny teknik och nya tjänster gjorde konkurrens både möjligare och
intressantare. En (med Johans ord) tumultuös period inleddes.
Från att ha tidigare ha hållit emot kom Televerket att bli den som drev på utvecklingen
mot ökad mångfald. Men någon avreglering handlade
det inte om i Sverige, det var snarare fråga om att införa reglering. När Televerket
blev bolag tillskapades också en telelag och en särskild tillsynsmyndighet (numera Post-
och Telestyrelsen PTS) tillkom. Konkurrenterna strömmade till från när och fjärran, en
del för en kortare tid, andra mer permanent. Telias motdrag - marknadsorientering,
personalomställning, prisbalansering, internationalisering och verksamhet utanför
Sverige, samgående med Sonera - och förstås nya tjänster. Hur väl man lyckas stå sig
i konkurrensen är måhända ännu för tidigt att säkert bedöma. Men som gamla
Televerkare kan vi känna oss rätt så stolta över Sveriges teleutveckling såväl före
som under och efter "monopoltiden".
Och så fick Neve
äntligen sitt pris för att han vann årets fototävlan - ett presentkort hos
Kameradoktorn.
Nästa torsdag besöker vi Telia i Farsta.
Den 19 oktober
handlade det om video i datorn. Klubbens webmaster Pelle Carlson berättade om hur han hanterat sina gamla
super-8-filmer från 60- och 70-talet och med hjälp av datorn och ett
videoredigeringsprogram fått till någorlunda sevärda filmsekvenser med
ljudillustrationer, musik och speakertext - även om bildkvaliten givetvis lämnade en del
övrigt att önska (särskilt när man blåste upp bilden på väggen i vår projektor).
Han försökte med exempel visa att det hela var inte bara kul sysselsättning utan också
förhållandevis enkelt. I brist på en riktig videokamera gick det att göra inspelningar
med vår vanliga webb-kamera och ljudillustrationer fanns att tillgå i programvaran och i
sparade ljudfiler (däremot vägrade programmet att producera egen musik, något som borde
ha fungerat, men ni vet hur det är med datorer).
Om man vill redigera analog video i datorn måste den förses med ett kort som medger
anslutning av kameran eller videobandspelare. Sådant kort plus redigeringsprogram kan man
köpa för ca en tusenlapp. Har man digital videokamera är det bara att ansluta via
Firewire el motsv. Man kan också ta med sina VHS-rullar till SeniorNets
internetcafé Kanelbullen i Mariahissen och där föra över dem till CD eller DVD-skiva
som man sedan kan ta hem och redigera i sin dator (har man XP så finns där redan
programmet Movie Maker för ändamålet).
Den 12 oktober
var vi på hemmaplan igen och fick av nyblivne
pensionären från Teracom, Percy
Pettersson, en inblick i
läget på frekvensspektrum, för framtida radiofrekvenser. I år har en stor internationell konferens
lagt grunden för en ny frekvensplan som ska ersätta den som 1961 formades på hotell
Malmen i Stockholm. Nu inkluderas den digitala tekniken för DAB, DVB m m. Europa fick
igenom sina önskemål, och den nya planen kan bl a nyttjas även för HDTV, mobil-TV och
andra nya mediaformer, när den träder i kraft i juni 2007. Den innebär också en
öppning för nya regler, kanske också för "Spectrum Trading" med
försäljning av vissa frekvensband - något som dock måste förenas med nationella och
internationella regleringar.
Även när övergripande ITU-konventioner begränsar användningsområdena är det
möjligt att inom regioner enast om avsteg från grundreglerna, förutsatt att det inte
stör andra länder. Harmoniseringssträvanden som omfattar hela Europa är att vänta.
Man kan förutse att frekvensfördelningen i framtiden kommer att ge ökad frihet att
nyttja tilldelade frekvenser på varjehanda sätt, vilket nästan är en förutsättning
för att nya tjänster ska få chansen att slå igenom. Teracom pröver f n marksänd
TV-mottagning i mobiltelefon för en grupp kunder i Sundbyberg.
Digitalradio är ju lagd på is, men Percy menade att den ändå kommer att slå igenom
rätt snart - dock utan att som på TV-sidan innebära att FM-sändningarna släcks, de
kommer sannolikt att finnas kvar parallellt under lång tid. Och i Storbritannien lyckas
man till och med sälja DAB-mottagare i stor skala. DAB-radio ger avsevärt bättre ljud,
både för musik och tal; till och med schlagers blir bättre i DAB-tappning, menade
Percy,
Många frågor ställdes, bl a just om digital-TV, dess fördelar och brister. Praktisk
erfarenhet visar att digital-TV-mottagningen mycket väl kan bli bättre om man stänger
antennförstärkaren och vrider antennen åt fel håll, så det finns utrymme för
kreativt experimenterande i den nya teknikvärlden.
Den 5 oktober
besökte vi Statens ljud- och bildarkiv på Karalavägen. Ann-Charlotte Gyllner gav oss en presentation av arkivet, dess historia,
dess uppgifter och dess innehåll. År 1979 stiftades en lag om pliktexemplar av utgivna
ljud- och bildprodukter (fonogram, video, film, multimedia) på motsvarande sätt som
sedan länge finns för utgivna trycksaker. Sedan dess spelas alla Sveriges Radios och
TV:s sändningar in och lagras, alla filmer skannas till video och lagras, och alla
dataspel får man också exemplar av. För fonogram gäller att de ska ha publicerats i
minst 50 ex, för video är gränsen 5 ex, men det är inte så alldeles entydigt när en
produktion fyller kriteriet "utgiven".
En hel del äldre produktioner har man också i sina arkiv, tex register över alla
svenska 78-varvsskivor. Dessutom lagrar man urval från närradio, lokala
kabel-TV-produktioner och taltidningar. Stillbilder hör däremot inte hemma här. Men det
är fullt möjligt att placera egna ljud- och bildproduktioner hos Slba om de är av
allmänintresse, eljest i Grängesberg, där Filminstitutet har ett arkiv.
Det blir m a o rätt mycket information som ska hanteras. 80-100 personer sysselsätts och
ca 1000 nya hyllmeter fylls varje år. Totalt har man ca 6 miljoner inspelade filmer
(bland dem dock en hel del dubletter) och över 5500 (i "Journal
Digital") finns tillgängliga direkt på dataskärm för besökare (även
allmänheten) - inte på Internet men på arkivets eget lokala nät. Allt arkivmaterial
är tillgängligt för forskare (och dit räknar man också t ex hembygds- och
släktforskare). Kataloger finns tillgängliga på internet (http://www.slba.se).
Riktigt hur man ska hantera och eventuellt arkivera radio- och tv på Internet vet man
inte ännu.
Vi fick härliga smakprov på gammal god journalfilm, historisk televerksdokumentation och
ett fantastiskt hopklipp av scener ur svenska filmer genom åren, gjort till
Filminstitutets 30-årsjubileum.
Den 28 september
var programmet öppet för alla att
fylla med sina inträffade problem och/eller upptäckta möjligheter när det gäller IT.
Vi började med att gemensamt försöka kalibrera inställningarna för vår projektor,
som t ex vid PowerPoint-presentationer ger dåliga eller felaktiga färger. Vi
följde under Kurt Åbergs ledning de tips som finns på vår bildmakerisida
och kunde åstadkomma rätt avsevärda förändringar, men inte riktigt de som vi var ute
efter, så Krister skulle titta närmare på frågan till nästa möte på museet.
Ingemar Nevelius
berättade om den nystartade "lokala" klubben inom SeniorNet, som i första hand
är avsedd för "klubblösa" medlemmar oavsett bostadsort - det är Internet som
är den gemensamma lokalen (http://www.seniornetinternet.se).
Dom kommer, precis som vi, att ha sina årsmöten på nätet.
Johan Martin-Löf
berättade att han och Neve dagen innan bevistat ett evenemang på museet, "IT i
bankvärlden" som en del i det projekt som vill dokumentera svensk IT-historia (där
delprojektet Telekom fortfarande inte har någon projektledare).
Det konstaterades
att priserna på datorer faller, att det nog är värt pengarna att satsa på Dual Core
(dvs dubbla processorer) om man ska köpa ny dator, att .pic-bilder kan öppnas med
Quicktime picture viewer (nåja det kom inte fram förrän efteråt), att gratisprogrammet
vlc media
player kan vara ett bra komplement till den vanliga Windows Media Player när det
gäller ljud och rörlig bild (klarar en del format som WMP kan ha svårt med). Med mera.
Bo Zetterberg relaterade också en del bekymmer med DVD- och MP3-spelare, och konstaterade
att en DVD-skiva för att kunna spelas i vissa (många?) DVD-spelare måste vara
"avslutad"/stängd, något som torde kunna göras i efterhand med skivan i en
PC-DVD-spelare och med hjälp av exv Nero-progrmmet.
Den 7 dec. ska vi
besöka Telias butik på Kungsgatan. Frågor om produkter, tjänster etc som du vill ha
svar på då kan gärna i förväg skickas till Till
Mayer. (Som t ex hur 2 Mbps ADSL kan säljas billigare än 0,5 Mbps).
Den 21 september
fick vi del av vad vår värderade
medlem Josef Brodin läst in på lediga stunder ombord på sin båt i
Greklands farvatten. Det handlade om platta TV-skärmar av LCD- och TFT-typ, nog så intressant i dessa tider då många står
inför valet att kanske skaffa en ny TV inför digitaliseringen. För Josef var det också
intressant att jämföra den nya tekniken med de gamla CRT-burkar han genom åren rotat i.
Tekniken med flytande kristaller har sin begynnelse redan på 1850-talet, då man
upptäckte att det fanns något som varken var fast eller flytande eller gasformigt och
som gick att manipulera, t ex med värme.
En modern TV med platt skärm har 2,5-3 miljoner bildpunkter. Som var och en delas i tre
komponenter, för rött, grönt och blått. Spänning eller icke spänning samt
polariserande filter avgör om det ska lysa eller ej (och med vilken färg).
TFT står för Thin Film Transistor och är en bra variant av kristallskärm
Mer om LCD-tekniken kan du hitta i t ex det växande uppslagsverket på Nätet, Wikipedia
(http://sv.wikipedia.org/wiki/LCD eller den
engelska varianten http://en.wikipedia.org/wiki/LCD_Screen)
På adressen http://plc.cwru.edu/tutorial/enhanced/files/lc/phase/phase.htm
finns mer om kristallernas "liv".
Josef gjorde bedömningen att framtiden för plasma-skärmar kanske inte är lika bra som
för kristallskärmar. De håller inte lika länge och utvecklingen av kristallskärmar
är intensivare. För alla platta skärmar är uppdateringsfrekvensen ett problem. Det
gäller att åstadkomma snabba reaktioner hos kristallerna och man är nu nere i omkring 4
millisekunder. Det gäller också att åstadkomma allt större skärmar utan att kvaliten
försämras (t ex i form av döda pixlar).
HDTV har framtiden
för sig, trots att långt ifrån alla TV-program kommer att sändas med high definition
(det kräver för mycket frekvensband). Men kvaliten blir utmärkt (något som kan
studeras bl a hos Hages TV vid Nynäsvägen). HD-färdiga mottagare är dock väsentligt
dyrare än andra.
För den som inte vill dyka
alltför djupt i tekniken men ändå få lite hum om läget på plattskärmsfronten
rekommenderade Josef en uppsats från mittuniversitetet som finns på adressen http://www.miun.se/upload/8659/A-niva.pdf
Ett alternativ till platt skärm
kan möjligen vara en tyst och bra projektor. Så som utvecklingen är på både
projektorer och skärmar kan det antagligen dock vara lönsamt och bra att låta den gamla
katodstråleburken få stråla på ytterligare en tid.
På
bilden funderar Josef Brodin tillsammans med
Krister Björnsjö över baksidan på en platt
dataskärm
Den 14 september
var det dags att inleda
höstterminen, fastän det fortfarande var högsommarväder. Många förväntansfulla
infann sig, som vanligt, inkl blivande medlemmen Nils Skoglund.
Krister programchef Björnsjö berättade att "vår" torsdagslokal inte är
disponibel efter 1 november, sedan får vi klara oss i lilla konferensrummet om ingen har
något bättre förslag att komma med. Huruvida lokalen åter blir tillgänglig efter
årsskiftet var ännu oklart.
Ett förslag till upplägg av höstens onsdagskvällar i serien "Teleseniorer
minns" gicks igenom och justerades en aning. Troligen inleds serien redan den 4
oktober och höstens ämnen kretsar bl a kring avregleringen av televärlden.
Sedan fikade vi och berättade lite om sommarens vedermödor vid datorn. Och uppmanades
att gå in och rösta på segrare i vår fototävling. Några tänkbara nya ämnen för
torsdagsträffarna kom också upp - och fler kommer förhoppningsvis i senITel Forums
avdelning för Torsdagsträffsämnen!
Den 18 maj
hade senITel sin våravslutning vad
beträffar torsdagsträffar. Då lämnade vi Tekniska Museet för utomhusmuseet Skansen,
där det ju sedan i fjol finns ett blanktrådsnät att inspektera.
Webmaster var tyvärr förhindrad att delta, men kunde i gengäld se det hela två dygn
tidigare (då Marknadsseniorerna hade sin våravslutning). Därifrån är bilden nedan.
Men nu har vi också fått ett referat från Krister Björnsjö, som
var med på både spårvagnen och Skansen den 18:e. Det var så tjusigt att det får bli
en egen sida. För den som inte har bredband kan det vara bra att veta att den är på
nära 2Mb, men den är värd att vänta på, så klicka här.
Henrik Lundin från Sveriges
Telehistoriska Samlarförening (och från Telia) berättar om stolplinjen för en grupp
marknadsseniorer. Linjen verkar tarva kvistning, men det är bara som det ser ut.
Nu tror du kanske att senITel
tar sommarlov. Men icke. Nu startar vår fototävling 2006, som också kräver dina
insatser (om du så önskar). Läs mer här.
Den 11 maj
Televärldens
övergång från resursknapphet till överflöd var ämnet för veckans
Just arkitektur var ett genomgående tema i Philippes föredrag, och han erinrade om Kants
syn på människan med uppdelning på fysik, tanke och ande, och Montesquieus uppdelning i
lagstiftande, dömande och verkställande makt. Nationalstaten kom att på sitt sätt
integrera dessa delar och har länge styrt utvecklingen i en centralistisk och föga
innovationsvänlig riktning. Samspel mellan stat och leverantörer, där staten fördelade
knappa resurser, blev vanlig – typ Televerket och LME.
I det kalla krigets USA insåg man att de centralstyrda telesystemen lått
kunde slås ut. Man utvecklade en ny arkitektur där inget centrum fanns, där resurserna
var spridda. En ny värld – med hypertext och Internet – växte fram, delvis
tack vare 68-generationens kreativa frihet i USA.
Inget att ta på allvar, tyckte Nationalstaten och missade möjligheten att
anamma den nya arkitekturen. Även 3G-konceptet är dåligt anpassat till den nya
verkligheten. I stället för att kämpa för den ena eller andra överföringstekniken
borde man från samhällets och operatörernas sida insett SIM-kortets potentialer,
hävdade Philippe.
Nu har vi en värld där telekommunikationsresurserna inte längre är
knappa. Möjligheterna till informationstransport är praktiskt taget oändliga och
tjänster kan utvecklas nästan utan tekniska begränsningar. Och t ex Telias roll
tenderar att bli IP-adressuthyrarens.
Ännu ett radikalt paradigmskifte står för dörren, menade Philippe: där
individen och individens rättigheter blir en avgörande faktor. Vi har sett hur det i
IT-samhället går att skapa stora vinster och värden för företag som rätt kan
tillgodose kommunikationsbehoven inom grupper av individer, typ Google, E-bay och olika
”communities”.
Och vi har sett hur svenska staten satsar på att låta medborgarna spela
statlig poker på nätet, men inte ser till att det går att på ett säkert sätt via
nätet överföra t ex en läkarremiss mellan olika vårdinstanser. Man missar sitt
mål.
Hur ska individen hanteras? Vad är statens roll? Jo, mellan
individ och resurser måste tillkomma en legal struktur som handlar om autencitet,
auktorisation, validering, så att individen rätt och snabbt, säkert och med bibehållen
integritet kan nå och få den information och behandling han/hon har rätt att kräva.
(Det är detta som Philippe illustrerar på bilden ovan). Vi står inför en gigantisk
icketeknisk revolution, vars dataarkitektur det borde vara staten som reglerar. Om
inte…?
Vi säger att vi är framstående inom IT – jag menar, avslutade
Philippe, att vi inte ens lämnat IT:s stenålder!
Den som finner det här mindre begripligt bör skylla det på referentens lilla hjärnlådat. En del av tankarna finns klarare återgivna i Philippe Charas avsnitt av boken ”Informationssamhället – åter till framtiden”, utgiven av Vinnova och nedladdningsbar från http://www.vinnova.se/vinnova_shop/ItemView____757.aspx
Den 4 maj
kom sommaren till Stockholm. Många lät den dock vänta till
efter lunch och kom till senITels möte för att höra Helén Lindqvist från Post- och
Telestyrelsens (PTS) avdelning för Nätsäkerhet berätta om sviterna efter stormen
Gudrun i PTS-perspektiv.
När 75 miljoner kubikmeter skog blåser omkull på några timmar blir konsekvenserna
stora och långvariga, inte minst för el- och telenäten och deras kunder. Fortfarande
återstår mycket att göra.
Samhället blir alltmer beroende av att kommunikation kan upprätthållas och det krävs
höjda ambitioner från operatörerna vad gäller nätets säkerhet och robusthet. Man
behöver också bli bättre på att informera i katastrofsituationer och på att samordna
anläggningsarbeten (grävning etc).
Den nya lagen om elektronisk kommunikation (EkomL) ställer också högre krav, och det
gäller för PTS att tydliggöra säkerhetskraven gentemot operatörerna.
Även ett halvår efter stormen var det många drabbade som vände sig till PTS och menade
att något måste göras. Provisoriska reparationer i nätet gjorde sig påminda vid
fuktskador, reparationer drog ut på tiden och - inte minst - man fick ingen information.
Numera har åtminstone informationen från Telia till de drabbade områdena blivit
bättre.
Men hur ska man rätt avväga lagens krav på säkerhetsarbete, information till
slutanvändarna om tjänstekvaliten och - inte minst - vad som i katastroflägen är
rimlig nivå då det gäller kvalitet och driftsäkerhet. Telemarknaden är en
konkurrensutsatt och de nationella kraven på operatörerna får inte bli för stora - telemarknaden är även
internationell.
Detta är nu en utmaning för PTS. Hur bra man än lyckas när det gäller kraven till
vardags, och vid mera "vardagliga katastrofer" så kommer förmodligen
händelser av Gudruns kaliber att hamna i en Force Majeure-kategori som faller utanför
skalan.
Den 27 april
hade vår programchef Krister värvat sin gamle skolkamrat Per Kjellnäs, f d generaldirektör
för FRA (Försvarets RadioAnstalt), som berättade om signalspaning förr och nu. Han blev
intensivt avlyssnad mellan kl 10 och 12 för han hade, trots att det mesta FRA gjort efter
1945 är hemligt, mycket att berätta. Dessutom hörde församlingen ovanligt bra, för
efter tre byten av trådlösa mikrofoner visade sig nu variant nr fyra fungera helt
OK.
FRA:s verksamhet började på
1930-talet, men tog fart under andra världskriget. Bl a med avlyssning av tyska
förbindelser som passerade Sverige. Man blev 1942 en egen myndighet (för att undvika att
försvaret filtrerade informationen). Avlyssning av trådbunden trafik är starkt
begränsad av lagar i Sverige, men etern är helt fri. Spaning på kortvåg dominerade
länge, efter kriget som beredskapsåtgärd men senare - under kalla krigets år - åter
som reguljär verksamhet.
Tekniken var till en början inte så märkvärdig, men operatörerna - oftast
telegrafister - var desto mer kvalificerade; de kunde känna igen hundratals telegrafister
i främmande land på deras sätt att hantera morsenyckeln. Och den svenske matematikern
Beurling lyckades knäcka det tyska "Geheimschrift"-kryptot, en bedrift
som vida översteg engelsmännens Enigma-dekryptering. (Det finns f.ö. nu en nyutgåva i
pocket av boken "Svenska kryptobedrifter", av Bengt Beckman, läsning
rekommenderades.)
Bättre utrustning (och lokaler) fick man i början av 70-talet och man kontrollerade nu
också bl a radarsignaler och kunde på det sättet hålla koll på alla intressanta
fartyg i och på andra sidan Östersjön.
FRA fanns också länge i Göteborgs Radios lokaler där Televerket fungerade som
täckmantel. Där utvecklade man också en effektiv metod att avlyssna satellittrafik med
mindre paraboler.
Senare har det handlat mer om att följa vad som händer i olika krishärdar i världen.
Särskilt sedan hotbilden förändrats radikalt efter Sovjets sammanbrott är numera
spaningen huvudsakligen av "civil" karaktär.
Datorer kom successivt in i bilden, och i dag är FRA:s avlyssningsplatser mer datorstyrda
än operatörsstyrda.
Hoten i dag är av nytt slag: terrorism, ekobrott etc. Och det mesta av informationen går
i dag i fiber och inte på radio. Den svenska lagen (med nästan tvärstopp för
avlyssning av trådbunden info) gör det svårt för FRA att fortsätta tjäna samhället,
så man hoppas att det framlagda förslaget till lagändring rörande avlyssning går
igenom. De flesta remissinstanserna är positiva, men förslaget torde komma att ligga
kvar i malpåse till efter valet. Givetvis måste integritets- och
säkerhetsaspekter tillgodoses, men det finns inget skäl att skilja mellan olika medier
(tråd resp radio) i lagstiftningen.
Den 20 april
var vi i lilla salen. Lägligt nog blev vi
heller inte lika många som vanligt. Men vi som var där kunde ta del av hur man mycket
enkelt kan spela in webradiosändningar eller annat med gratisprogrammet Audacity (http://audacity.sourceforge.net/about/?lang=sv)
och sedan spara dem som vanliga ljudfiler (wav) eller som mp3-filer. Vidare hur man på
ett liknande sätt kan spela in webTV-sändningar med det lilla gratisprogrammet SDP
(Streaming download project, http://sdp.ppona.com/),
dock endast om de är i det format Windows Media Player nyttjar. För att
göra om filen till mpeg hittade vi ett program (tyvärr inte gratis) genom att söka på
wma2mpeg. Vi testade proceduren på programsnuttar från SR och SVT.
Det var i första hand Kurt Åberg
som hade erfarenheter att redovisa i dessa avseenden. Han visste också att berätta om
hur man som kund med lånekort hos Solna bibliotek (http://www.solna.se/templates/Page_solna_submenu.aspx?id=2449)
kan logga in och lyssna på skivinspelningar på Naxos, vilket ju är en högst betydande
produktion i olika genrer, mest klassiskt. Det fungerade också bra, liksom ett test att
på Stockholms stadsbibliotek (även där med sitt lånekortsnummer) gå in och lyssna på
en ljudbok.
Några problem hade inte deltagarna tagit med sig.
Den 6 april
berättade Eric Strindlund, pensionär från LM Ericsson, om telex. Eric var med från början när LM 1955
började utveckla egna telexsystem och gav sig in på den av Siemens dominerade marknaden.
Bl a införde LM nummerslagning på tangentbordet som var enklare och snabbare än
Siemens separata fingerskiva. Första offerten gick till Jugoslavien. Eric gav intressanta
inblickar i arbetet med den ordern, liksom med telekombolagen i många andra av de
26 länder som beställde telex av LM.
Det var inte alltid så lätt att anpassa systemen efter kundernas behov. En del ville ha gemensamt system med telefonsystem, andra absolut inte. Det var dock inte så stor skillnad för de gemensamma systemen kom i slutänden inte att ha så mycket mer än strömmatningen gemensam! I Egypten var en svårighet att hantera att arabiska skrivs från höger till vänster, vilket även gäller tal. Vissa av de installerade systemen blev mer populära för chefer att inspektera, kanske inte alltid av teknisk anledning. Stationen på Fiji var därför en av dem som fick flest besök.
1972 överfördes verksamheten till ELLEMTEL för utveckling av AXE-baserade system, beteckning AXB. En minnesvärd presentation av detta system för det jugoslaviska telebolaget fick Eric göra på en hotellterrass i Dubrovnik. Den avspända miljön berodde sannolikt på jugoslavernas goda erfarenheter av LMs tidigare telexinstallationer i landet.
Det finns några få telexanvändare kvar, de ansluts via modem i telefonnätet till Hasler i Schweiz som hanterar trafiken.
Den 30 mars
var vi på vårutflykt (solen sken och det droppade
från taken) till Radio
Stockholms lokaler på
Kungsholmen. Vi var i flesta laget för att kunna vandra runt, men lyckades klämma in oss
i ett konferensrum där planeringschefen Anders Taberman gav oss en klart intresseväckande bild av
dagsläget för Sveriges Radio i allmänhet och Radio Stockholm i synnerhet.
Frapperande är den omställning som skett till ny teknik, helt digital, där tekniker,
kontrollbord, bandspelare och grammofoner i hög grad ersatts av datorer med en ensam
producent/programledare/reporter. Vi fick en bra bild av hur alla inslag finns enkelt och
omedelbart tillgängliga via dator och i programbiblioteket Diga.
Radions utbredning i de nya digitala medierna på webben och som pod-radio är också
enastående, under vårt besök gick runt 40 webbradiokanaler för fullt. Snart kommer de
också i kabelTV-näten. Vi rekommenderades att ägna någon dag åt att surfa runt på
SR:s hemsida www.sr.se (bl a SR Minnen). Numera också
från mobilen via mobil.sr.se. Nerladdningen från de digitala kanalerna ökar mycket
kraftigt.
Så trots regeringens beslut att skjuta på DAB-radion (digital audio broadcasting) så
jobbas det digitalt som aldrig förr.
Av Sveriges Radios ca 2,4 miljarder går ca 75 miljoner till Radio Stockholm som
producerar, P4 Stockholm, P5 och en hel del av P4:s riksprogram. Pengarna ska också
räcka till ett hundratal medarbetare och det innebär att man på Radio Stockholm
producerar billig radio runt 4000 kr per timme) men med en kvalitet som tilltalar
lyssnarna. Man har varit föregångare i omdaningen av svensk rundradio såväl när det
gäller teknik som sättet att göra program.
Som framgår av bilden hann vi också titta på en studio, avsedd för programledare och
upp till tre gäster. Vi var väsentligt fler.
Den 23 mars
gästades vi av vår värderade medlem och tidigare
ordförande, Sven-Ingvar Larsson. Han gav, med risk för att bli korrigerad av
initierade åhörare, en intressant och livfull skildring av Ellemtels tillkomst och AXE:s genombrott. Hade Ericsson överlevt utan
AXE, och hade AXE blivit av utan Ellemtel, frågade han sig (och menade nog att svaret var
"knappast"). Så koncernchefernas funderingar och Wallenbergs beslut om
gemensamt utvecklingsbolag blev framgångsrikt, trots rätt mycket motstånd från folket
både i Televerket och hos Ericsson. Sven-Ingvar hade som förare av hemliga protokoll
möjlighet att följa processen på nära håll. Det skapades snabbt en stark
företagskultur på det nya bolaget, delvis tack vare aktiva insatser av Sten Zälle, som
denna dag premiärgästade senITel och kunde komplettera informationen på denna punkt.
Kurt Katzeff menade att utan Ellemtel hade AXE måhända kommit ett år tidigare på
marknaden, vilket i så fall varit för tidigt - som det nu blev uppstod en bra tajming.
Nämnde Sten spelade också en viktig roll när det
gällde att i ordnade former lägga ner Teli:s verksamhet i Vänersborg och bygga upp det nya företaget Elektronikpartner
AB som drevs av ett antal f d Teli-medarbetare. Företaget måste så småningom säljas
till norska ägare, men det skedde med god vinst och i gott samförstånd. Sven-Ingvars
inblandning i denna process var i egenskap av verkets personalchef, och han trodde att det
lyckade resultatet skapade förutsättningen för en lugn avveckling även av Teli i
Nynäshamn.
Sven-Ingvar berättade också om hur han som teledirektör i Västerås fått nöjet att
sätta igång ett radiobaserat system för SOS-centralerna, R85, som konstruerats av ett
par innovativa Göteborgare på Televerket Radio.
Karl-Erik Eriksson visste att komplettera med bakgrunden till radiosystemet och dess
fortsättning i Eritel-bolaget m m - detta var innan all kraft gick åt till
mobiltelefonin.
Det hela utmynnade i ett filosofiskt resonemang om personliga relationer, eldsjälar,
bonuslöner, och bakgrunden till alltsammans - Axel Oxenstiernas reglering av
statsapparaten 1636, utebiven hopslagning av post och tele i Sverige samt den svenska
affärsverksformen.
Här
skulle givetvis finnas aktuella bilder på Sven-Ingvar (och Sten Zälle), men referenten
lyckades slarva bort sin kamera på hemvägen och den har ännu inte kommit till rätta.
Så det fick bli bilder tagna vid tidigare tillfällen.
Den 16 mars
gick vi på museum och kollade in den nya
telekom-avdelningen på Tekniska som i viss mån är en början på Telemuseums
återuppståndelse inom Tekniska museets ram och budget. Designutställningen "Älskade telefon" guidades vi runt i av Anita Kempe (samma Anita som 1997 gav oss i senITel en första
duvning i Internetsurfandets mysterier). Hur telefonens utformning utvecklats genom åren
i uppfinnares, konstruktörers, ingenjörers, arkitekters, konstnärers och designers
händer fick vi oss till livs, liksom hur materialutvecklingen gått från trä, metall,
plåt, plast. Vi fick oss också en förvägstitt på den nya avdelningen för
medieproduktion där skolklasser på besök kan producera såväl TV- som radioprogram och
dessutom skapa tidningssidor. Invigning sker på söndag, då man även kan lyssna
till Bengt Feldreichs radiominnen. Här låter vi bilderna tala i stället.
Sedan hann vi också med att
höra om Kurt Åbergs erfarenheter av hur det fungerar om man nappar på något av de
erbjudanden om programvara (i detta fall Windows XP) till priser som ligger långt
under de ordinarie. Provet, som skedde i enlighet med årsmötets beslut, hade (hittills)
utfallit tämligen bra. Fast det kan diskuteras huruvida säljaren agerar lagligt. Den som
vill veta mer kan säkert få svar av Kurt, t ex i senITel Forum.
Bilden överst
till vänster visar Sveriges första telefon (tror jag) av Hakon Brunius tillverkning (men
den är gjord på samma sätt som Bells första produkter). Sedan ser vi Anita berätta
för intresserade gubar (den bakom galler är LME själv) och nederst två ynglingar i
färd med att fixa en nyhetssändning i den nya TV-studion.
Den 9 mars
var Göran Belfrage från Telia vår gäst och han berättade för oss
om Demotel och en del av alla de projekt som förts till
framgång (eller ibland visat sig mindre gångbara) inom ramen för Demotel-verksamheten.
Göran påminde om att det var en annan närvarande som nog fick anses vara den vi ytters
har att tacka för att Demotel alls kom till, nämligen Kurt Katzeff, som för ca 15 år
sedan såg till att pengar anslogs. Tanken var, och är, att matcha ny teknik med
befintliga kunder för att testa idéer till nya tjänster och utveckla dem i samspel (och
samfinansiering) mellan kunden och Telia.
Ett sådant projekt som utvecklats genom åren är den nu aktuella tjänsten "Home
Run" som gör det möjligt att få dataanslutning på platser där man behöver det
(t ex på flygplatser). Det fungerar bra, nu gäller det bara att få det lönsamt också.
Ett annat exempel är BoNet (sedermera HemNet) som dock kom att hamna hos en annan
operatör än Telia.
Ett intressant område med många tillämpningar är "Communities of Interest" -
gemensamma intressen och engagemang skapar en grund för ny kommunikation. T ex har man
arbetat samman med Kryssarklubben, Sveriges Ornitologer, Älgjägare, projket där snabb
kommunikation via bl a GSM gett nya möjligheter.
Transportsektorn och logistik är också ett område där bra tjänster kan arbetas fram i
samspel med kund. Åkerier kan få fart på sin fakturering, skogsbolag koll på sin
avverkning etc. Här handlar det också om att få fram terminaler som tål
grovarbetarnävar.
En metod att få mobiltelefoner att fungera som kom-radio (utan avståndsbegränsning) är
också föremål för utveckling, och friidrotts-EM väntas bli en avnämare.
Sammantaget kan "Demotel-metoden" anses fungera bra för att hitta vägen till
nya tjäsnter, vilket också styrkts vid gjord utvärdering. Men utvecklingen i stort på
telekom-marknaden med allt hårdare konkurrens minskar måhända möjligheterna att
fortsätta arbeta på detta sätt. Det aktuella mantrat "focused service
portfolio" snävar in gränsen för "fri" tjänsteutveckling. Men samtidigt
kan specialtjänster lite vid sidan av standardutbudet fungera som det extragodis som gör
att man fastnar för en leverantör.
Efter dessa konstateranden och en kopp kaffe utspann sig funderingar kring vad man kan
vänta sig av framtiden, när ett fåtal stora operatörer nära nog återskapat
telemonopolet. Och av en mer närliggande framtid för den händelse årets val skulle
leda till regimskifte i landet.
Den 2 mars
var programmet lite löst i
kanterna. Starten var högtidlig när ordförande Kalle (bilden t h) invigde den nya ljudanläggning som styrelsen med den nya budgeten i ryggen hade
inköpt, med tvenne headsets och body-packs (sändare), bordsmonterad mottagare och
kraftfullt högtaleri. Viss justering krävs, men sen ska det nog bli bra, och allt fler
kommer att kunna höra vad som sägs.
En del medhavda dataproblem dryftades, men lösningarna lyste huvudsakligen med sin
frånvaro. Dock redovisades goda erfarenheter av att via t ex Google skriva väl
valda problemord och hitta lösningar den vägen. Får man t ex fram ett felnummer på
skärmen kan man kopiera det till sökmotorn och hitta tips.
Pelle C visade ett program för back-up som han tyckte verkade bra: Backup4all
(www.backup4all.com) - backupen kan sparas som zip-filer på t ex en CD-R (programmet
fixar bränningen).
Kurt Å hade i enlighet med sin godtagna årsmötesmotion köpt in en billigversion av XP och stod nu i begrepp att installera den för att
se om Microsoft står till tjänst med uppdateringar. Fortsatt rapportering kommer.
Det noterades också att gårdagens Teleseniorer minns varit klart lyckat och alla uppmanades att
tipsa bekanta om fortsättningen (nästa gång är den 22 mars).
Den 23 februari
gladdes vi åt att återse Bertil Thorngren, som ju sedan ett antal år lämnat Telia och
återgått till sin tidigare hemvist som professor vid Handelshögskolan (Center for
Information and Communication Research, CIC). Bertil gav en resumé över verksamheten i Teldok-kommittén, som nu i ca 25 års tid arbetat med att
ge ut skrifter och rapporter - troligen den mest långlivade bokserien i sitt slag.
Bakom Teldok låg en önskan från dåvarande Televerket att få fram och ut information
om utvecklingen inom IT i världen. En styrelse med bred representation av svenskt
näringsliv och forskning leder verksamheten som hittills resulterat i över 300 tryckta
rapporter och översikter inom allehanda områden där IT kommer eller kan komma till
praktisk användning.
Efter 25 år kan man se att en del som rapporterats numera är självklarheter, annat blev
inte alls av (t ex det papperslösa kontoret). Och en del begrepp får förnyad
aktualitet, om The Wired City.
Under en lång rad år gav Teldok också ut årsböcker med fakta, statistik och
kommentarer (internt betecknad som Sveriges minst dåliga statistik).
Sammantaget har Teldok informerat om tidig användning av ny teknik och därmed
inspirerat till en rad rationaliseringar i Sverige, inte minst inom ramen för Demotel
(som vi får höra mer om den 9 mars).
Läsekretsundersökningar har utfallit väl, men kanske borde man ha inriktat sig på
olika segment i tur och ordning, menade Bertil. Rapporterna har behandlad de mest skilda
sektorer, vilket kunnat leda till att en läsare som finner rapport nr n vara
hyperintressant inte alls berörs av nästa rapport.
Det börjar dock bli lite sent att ändra upplägget. Teldok är numera en ideell
förening utan nämnvärt ekonomiskt stöd. Pengarna börjar ta slut och man avser att i
vår dra ihop till ett stort seminarium för att summera erfarenheter, men mest för att
samla tankarna om framtiden. Teldok-idén kan kanske leva vidare i någon form, i vart
fall kommer hemsidan (www.teldok.org) att vara i
drift några år framåt.
Den 16 februari
inleddes med en rapport från den
dagen innnan inledda serien med föredrag under rubriken "Teleseniorer minns".
Premiären begicks av Kurt
Katzeff och handlade om
"Maskiner som räknar och styr". Trots att informationen kommit ut väldigt sent
fanns ett trettital åhörare på plats och de plussade på med frågor och kommentarer.
Alla verkade nöjda, vilket bekräftades av de senITelare som varit på plats.
Ljudinspelning skedde, så det hela finns bevarat för framtiden. Nu hoppas vi förstås
att fortsättningen också ska falla väl ut och dra ökande publik. Schemat för de
fortsatta ämnena hittar du här.
Huvudämnet för
dagen stod Jan Bergman för. Han gav en åskådlig genomgång av hur man
relativt enkelt kan göra ett bildspel med tjusiga bildövergångar, bakgrundsmusik,
text-i-bild etc. Han nyttjade ett program från Photodex som heter ProShow och kan köpas
på nätet för 30 USD (om man inte vill kosta på sig Gold-versionen som kostar 70 USD).
Programmet kombinerar funktioner som kan kännas igen från PowerPoint,
videoredigeringsprogram och ljudediteringsprogram och ger ett resultat som kan lagras på
CD eller DVD, eller på en hemsida. Bildspelet blir en exekverbar fil (.exe) som kan
köras även i datorer som saknar ProShow.
Till sist visade Kurt Åberg hur bra det går att surfa med 3G-telefon kopplad
till datorn. Om fältstyrkan är bra så går det snabbare än "bredband light".
Beroende på abonnemangsform är det m e m dyrt. Kurt hade dock tips om en variant hos
Tele 2 som enligt hans prelimninära kalkyl gör att det blir billigare med en 3G-telefon
för såväl telefoni som Internet än med vanligt fast telefon- och bredbands-abonnemang
plus vanlig mobil. Häpp!
Ännu mera till sist
visade Krister Björnsjö med en serie bilder hur man kan lasta sitt
takräcke. Häpnadsväckande.
Den 9 februari
tog sig ett 17-tal tappra
senITelare genom snögloppet till Dicentia i Kista. Och det var värt besväret, för vi
fick trevligt bemötande och en bra inblick i hur produktion av CD och DVD i stor skala
går till.
Dicentia är efter några fusioner med andra (och namnbyte från DCM) en av Europas 10
största i branschen med bortåt 500 anställda i Sverige, Finland, Norge, Danmark och
Tyskland. Man producerar mängder av CD och DVD från ax till limpa (där axet då är en
datafil från beställaren). Över en halv miljon skivor om dagen spottas fram, för CD
genom formsprutning av plastskivor (3,5 sek per skiva, 45 tons tryck). Skivorna beläggs
med aluminium (för ljusreflektionen) och lackas och UV-härdas i en samlad helautomatisk
process. 2-3 % kassation får man räkna med, oftast pga fukt i plastmaterialet.
DVD-skivorna framställs i en likartad process, men informationen ligger där i
gränsskiktet mellan två hoplimmade plastskivor - lasern (0,7 mikron bred mot det dubbla
för CD) kan läsa på båda skivorna.
I nästa steg förses skivorna med tryck i flerfärg, oftast screentryck (enligt den 2000
år gamla kinesiska metoden, i princip oförändrad).
I ett nästan lika automatiserat maskineri packas skivorna sedan i sina kassetter,
runt 100 skivor i minuten.
Den långsammaste proceduren ligger först i kedjan, då datafilen förs över till en
kemiskt belagd glasskiva i en närmast fotografisk återgivning av "ljudspåren"
(nollorna och ettorna) för att sedan "gjutas" över till en metallskiva som
blir matris till formsprutningen av alla kopiorna. Dessa etapper tar tillsammans ca en
timme och sker i en från omvärldens damm och vibrationer väl avgränsad
14-miljonersmaskin.
Dicentia är även inne på den icke-fysiska distributionen av ljud och bild över nätet,
men man tror att skivproduktionen kommer att vara fortsatt stor lång tid framöver,
Frågan är om det blir HDDVD eller Blue Ray DVD - eller båda - som blir nästa
skivstandard.
Praktisk lärdom: De ca 22000 spårvarven på en CD-skiva ligger lagrade på skivans
översida, direkt under etikett och spegelskikt och skivan läses av lasern underifrån,
genom plasten. Därför kan det vara ödesdigert om man t ex skriver på skivetiketten med
en kulspetspenna (men det går förstås inte heller bra om man skadar undersidan med
repor el dyl).
Tyvärr har vi inga
bilder att visa, alla hade glömt att ta med kamera. Men nu har ni fått rätt många ord
i stället.
Den 2 februari
hade vi återigen
nöjet att få lyssna till Kajsa Ritzén
från Post- och Telestyrelsen. Hon hade sedan sist utökat sitt efternamn med Fritsell, och annan, därmed
sammanhängande utökning var också på väg inom några månader. Grattis och lycka
till!.
Ämnet kretsade, nu som förra gången, kring PTS arbete med säkerhetsfrågor för Internet.
Spam utgör fortfarande ett växande problem, och en av de större bovarna i sammanhanget
stavas Botnet. Illasinnade typer skickar ut spam som, om man klickar för mycket,
engagerar ens dator så att den blir en del i ett stort robotmaskineri, som i sin tur kan
nyttjas för att - ofta för tredje parts räkning och mot betalning - skicka ut enorma
mängder spam. Bilden visar lite av idén och strukturen för Botnet. (Däremot syns Kajsa
bara i silhuett, men om du klickar på den så ser du henne i bild från besöket i
november 2004).
Phishing-problemet är också fortsatt högaktuellt, nyligen gjordes ett stort försök
att lura Nordea-kunder att uppge sina kontonummer m m. Teknikst välgjort, men med så
usel svenska i mejltexten att ingen borde ha låtit lura sig (vilket ändå några
gjorde).
Ett nytt tilltag är s k fulregistreringar. Bovar köper in sig på webbadresser som är
snarlika riktiga företagsadresser och lurar surfare att klicka på länkar dom inte borde
klicka på. Följden kan bli att man får hem spionprogram i sin dator.
Det är inte lätt att lagvägen komma tillrätta med allt missbruk, utan lärdomen måste
bli att var och en bör se till att ha en väl skyddad dator (dvs uppdaterat
operativsystem, uppdaterat antivirusprogram, bra brandvägg och antispionprogram som
plockar bort "spyware").
Ett exempel är "Varningsrutor" som kan komma upp på skärmen, typ "You're
in danger!" eller "You are infected!" som erbjuder genomsökning av ens
dator efter spionprogram, men som bara ställer till elände.
PTS får i sommar utökade
befogenheter och kan utöva en viss tillsyn över användningen av toppdomänen .se. Man
har också på sin hemsida, utöver omfattande information, nu också en möjlighet att
testa sin dators säkerhet (www.testadatorn.se)
och en möjlighet att kolla vilka lösenord som är säkrare än andra, dvs som inte är
så lätta att räkna ut för motparten - risken härför är större än risken att
lösenord lagrade i datorn blir stulna (www.testalosenord.se).
Man lägger också kraft på en rad åtgärder för att tilliten till Internet inte ska
minska.
Den 26 januari
började vi dagen med att titta på ett urval
av skojigheter som ibland hittas på nätet eller kommer med eposten. Ölreklam, inslag
från TV-program, samlade katt-floppar, etc etc.
Johan Martin-Löf ledde oss åter till verkligheten genom att berätta om hur
Trafikutskottets utlåtande kring propositionen om "politik för IT-samhället"
behandlats i riksdagen. Voteringen hade skett dagen innan och innebar inga större
överraskningar. Debatten var också tämligen lam. Och detta, plus det faktum att frågan
bara behandlats av Trafikutskottet var väl det mest uppseendeväckande i sammanhanget.
Antingen är det nära nog skandal att ämnet ägnas så liten uppmärksamhet eller också
är det bara så att IT-samhället nu är här och att det inte är mycket att ägna
politik åt. Johan lutade åt den förra tolkningen. Han gladdes dock åt att Kgl Maj:ts
förordning 1915:288 om tillstånd för dragning av svagströmsledning över riksgränsen
genom gårdagens beslut nu äntligen blivit avskaffad
Så gick vi ännu en gång igenom listan över tänkbara "föreläsningsteman"
för onsdagskvällar på museet och hoppades att Johan och Krister skulle behandla frågan
vidare med museet.
Till sist fick vi en liten inblick i innehållet på den CD, "Klickaför
Kunskap" som SeniorNet Sweden tagit fram och som alla deras medelmmar kan få eget ex
av. Innehållet är en liten grundkurs för nybörjare med områdena Windows, Word,
Internet och E-post.
Även denna dag fanns en ny medlem på plats, och denna gång var kameran med så här kan
såväl Gerd Neckam som Åke
D beskådas.
Den 19 januari
så var det då dags att börja det nya årets
verksamhet (ett par flitiga medlemmar hade redan varit verksamma med att ladda om vår
dator - för säkerhets skull två gånger - så att den nu förhoppningsvis är helt
felfri).
Förmiddagen ägnades först åt att samla idéer till terminens torsdagsövningar. Fler
förslag, både vilda och tama, är mer än välkomna på vårt Forums avdelning för
torsdagsämnen (eller per mejl till Krister B).
Sedan gick vi igenom den lista med m e m tänkbara ämnen och presentatörer för senITels
medverkan vid Tekniska Museets onsdagskvällsträffar. Kurt K har ägnat en del av
jullovet åt att förbereda ett antal miniföredrag. Förhoppningen är att några till
rustar sig på motsvarande sätt i olika ämnen - och att museet finner många av våra
idéer värda att satsa på.
En ny medlem dök upp denna torsdag och välkomnades vederbörligen: Åke Danielsson (men
kameran låg kvar hemma, så ni får vänta med att se honom avbildad).
Nedan kan du
klicka dig fram till referaten från tidigare års torsdagsmöten.
 Åter till senITel:s hemsida. |
Sidan senast
reviderad 2007-01-06